Ett par tankar som inte vill sortera sig i mitt huvud. Det ena om marknadens förträfflighet och var det gäller och det andra om politikernas munnar... Får se odets det kan bli något av det ett skumpiggt tåg till Borgholm, Öland via Stockholm... Vissa dagar...
Folkbildningen hyllas av många, men särskilt på vänsterkanten i Svensk politik som rättmätigt hyllar denna utbildningsform företräd av folkhögskolor och studieförbund. Tänker på detta då jag idag är på väg till beredningruppen för nya statsbidragsmottagare på folkbildningsrådet, innan jag vänder om för att ta mig till Borgholm och landstingsfullmäktige. Men det ingen tänker på är att folkbildningen lever på en fri marknad där den konkurrerar med sig själv och andra aktörer om de studerande. Mot sig själva då bidraget får staten är begränsat och fyller man inte sin kvot så minskar det och att få tillbaka det är svårt. Vidare så levererar vi inte vad som marknaden, i form av studerande vill ha i utbildningar så kommer de inte till oss. Är vi inte heller anpassade till arbetsmarknaden så kommer inte heller näringslivet rosa folkbildningen vilket leder till att inga söker sig till oss. Verkligheten är den att ingen mig veterligen folkhögskola har slagit igen. Integrerat med andra, delat sig, men inte försvunnit.
I systemet har det funnits en överlevnad, modernisering som gjort att folkbildningen ständigt legat i den pedagogiska och tekniska fronten och kunnat locka nya studerande till sig antingen genom cirkeln eller folkhögskolan. Folkhögskolan får ofta ta hand om de unga som inte klarar det traditionella gymnasiet och klarar de flesta av dessa elever. Den traditionella skolan har under åren försökt närma sig folkbildningens styrkor utan att ha lyckats. Så med att leva på en marknad tror jag är en av de orsaker som gör att folkbildningen fortsätter att stå sig stark. I slutna rum kan man få detta erkännande men det anses inte vara politiskt korrekt att se just detta. Men det dem skiljer gentemot frisklemarknaden är att bakom folkbildningen finns inga vinstintressen utan bara en stark vilja till förändring antingen. Om det är en offentligdriven skola eller organisation. Kan i denna veva påtala att vi vill göra vinst. Inte för att skicka till Karibien utan för att buffra för dåliga tider och att kunna investera sig kvar på toppen. Både mjuka och hårda investeringar behövs för att stanna där. Så vi räknar elever för att se om de går ihop sig. Rått utryckt om det är lönsamt med den och den kursen. För det är den sista platsen som vinsten gör.
Ursäkta om jag tog bort det rosaskimrande som alltid vilat över folkbildningen men det finns en verklighet för den också.
Den andra frågan som gnagt är om oss politiker och läpparnas bekännelse. Jag får tugga skit för att jag säge och skriver vad jag tycker och det är kanske inte helt korrekt. Men min bild är att det inom politiken är allt för mycket nicka och hålla med för att sedan i realiteten göra något helt annat. Sist handlade om Vimmerby och den satsning dom dyster gör på bland annat Vimmerby och jag postade om det och var glad men samtidigt orolig över hur kommunpolitikerna skulle hantera frågan. Det finns en turiststrategi men vet man om den och kommer man verka för den eller är den skriven av pliktskyldighet? En läpparnas bekännelse för det krävs i Vimmerby. Ser vi på handlandet av den praktiska politiken så är det fortfarande den klassiska industrin som allt kretsar kring.en destinatinsgrupp är tillsatt och allt skjuter man dit som har med besöksnärnge att göra. Få återrapporter till de ledande medan kring klassiska industrietableringar ständigt står på agendan, även om det inte syns i protokoll. Bara en sak att vi tagit fram en turiststrategi, inte för besöksnäringen. Fortfarande handlar det om en tingen-tangel önskan även om med läpparnas bekännelse det inte sägs. Det finns inte en äkta tro å att besöksnäringen på bredden kan bära Vimmerby över tid då industrin rationaliserar bort susselsättnngstillfällen och blir allt mer flyktigt. Inga band som låser den till orten. Här är besöksnäringen motsatsen och särskilt då de gäller Vimmerby och arvet efter Astrid Lindgren. Hon föddes i Vimmerby och ligger begravd i Vimmerby det går inte att ändra på.
Så postningen som jag fick kritik för var mer av oro att Vimmerby inte kommer se möjligheten med både hjärta och hjärna över denna satsning som staten gör. Inte inse att det kommer innebära en egeninsats om vi ska nå och stanna på toppen. Att det inte är ett självspelande piano. Självfallet finns det de som verkligen brinner och ser vad pom måste göras men sitter de i kommuntoppen?
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, personligt, kultur, Vimmerby. Bloggar på min iPad