Ett år sedan något fladdrade förbi på Twitter och satte igång mitt sökande efter vad som verkande vara en nyhet... Det var det och mycket större, värre än jag någonsin annat. Också en som tog direkt i mitt hjärta. Det var SSU:aren i mig som drabbades... Alla dessa läger man vistas på.
Idag minns vi det som hände och jag skrev av mig igår om efterbilden. Idag låter jag oss bara minnas och hänvisar kloka och okloka ord till andra platser. Vi vill så gärna tro att vi förstår vad som sket och vad de drabbade går igenom. Visst kan vi känna sorg och tårar falla men det är inte med de drabbade utan för egen del. Jag har själv fällt en tår och då handlar det om SSU-lägren sm jag var på och frågan om det kunde varit jag och vi...
Såren kommer läka men ärren finnas kvar på det norska folket och de direkt drabbade. En del ärr skörare än andra. liknande dåd kommer att ske runt om i vår värld och vi kan inte bygga stängsel mot det utan endast som Stoltenberg var inne på för ett år sedan bygga det med mer demokrati och trygghet. Men idag låter vi oss minnas, hedra och tänka. Imorgon tar kampen oss vidare igen... Ty viljan till en bättre värld är en stark drivkraft.
Detta skrev jag för ett år sedan och de följande dagarna...
Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SVT, SVT2, SR, GP,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Utøya, Utöya,