Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20120822

Målet närmar sig, men vilket?...


Märker sakta hur folkskyggheten smyger på mig. Hur jag inte på samma sätt gillar möten, folket, utan mer vill välja mitt umgänge och inte för ofta. Jag blir allt mer selektiv och frågan är om jag kan vara en valvinnare åt mitt parti? Rollen i talarstolen blir allt mer obekväm. Att känna att man inte är på rätt plats och inte gör rätt saker... 

          Men i vari ligger problematiken undrar jag? Är det så att jag inte är nöjd med mitt liv eller är det så att jag inte är nöjd med mitt parti och på staden är jag alltid politikern, sossen Peter. Den som ofta har haft svar, en åsikt på allt som sker i kommun, land och världen. Den som varit uppdaterad. Visst kanske jag är så även idag men rollen känns tröttsam och vara politiker på barrikaden trots att inget händer, tär. Någonstans så växer behovet av att kliva av barrikaden och bara titta på, slänga dumma kommentarer och göra en och annan skarp analys av läget. Möjligt sitta i kulissen och skriva repliker med spets i… Är det möjligen som en skådespelare som sakta förlamas av scenskräcken och ser rollen som regissör, producent som mer tilltalande.

         Att jag vill göra annat är känt men samtidigt så är politiken ett gift som tagit sig in i kroppen. Ett beroende om den puls som ändå finns. Att bara skära av och sätta sig i en kassa känns svårt, men kanske det som vore bäst? Det skrivna ordet är makt och jag märker det med mitt bloggande att det givit mig en plattform, en maktbas som få fritidspolitiker på landsbygden har. Att, tack vare bloggen, ges utrymme på samtliga tunga debattsidor, inbjudan till debatt på tv direktsända radiodebatter, intervjuer otalet media, att användas som bakgrund för stora reportage. Listan är lång. Det mesta av min politiska framgång har hänt med det nya mediet som bas och inget egentligen i talarstolen.  Det säger inte att talarstolen är fel men kanske inte mitt starkaste vapen i kampen om en ”bättre värld”.

          Det som för mig är svårt är att det finns så mycket som jag skulle vilja formulera men som jag, utifrån mina förtroende uppdrag hindras att skriva. Jag skulle riva ner så mycket. Då handlar det inte bara internt i partiet utan främst det som sägs på möten med dörren stängd. Jag märker dock att det finns en oro med mig i rummet om det som sägs kommer komma på bloggen eller twitter. Jag blir ett stopp trots att jag aldrig skulle yppa dessa samtal. Jag har filosofin att bara skriva det i samma takt som det är beslutat och jag befinner mig utanför sammanträdesrummet och inte mer än om en journalist stod utanför med micken. Förhållandet är för mig ingen skillnad utan den delen att jag inte går via det journalistiska filtret utan man utge min åsikt direkt med den vinkel som jag vill ha. Ett problem är att de andra inte ser tempot och också de möjligheter att nå ut snabbt med beslut och med ens egen vinkel av effekterna. 

        Men var landar denna postning i? Jo i att antingen kommer jag lämna politiken i nuvarande form eller så måste jag lämna skrivandet. Det blir till slut en gräns som inte blir hanterbar. Min politiska utveckling och min utveckling med skrivandet kommer allt närmare en krock. En krock som det går att väja för om det görs i tid och det är den tiden som jag efter sommaren vila känner närmar sig. Partiet verkar inte vilja nyttja mitt engagemang i sociala medier utan ser mig enbart från talarstolen, en roll som jag personligen känner mig allt mindre road i. Känner hur skrivandet, strategiskt grubblandet smygandet i korridoren för att sy ihop något allt mer är den roll i politiken som jag gillar (OK, man får inte skriva det, inte korrekt att lobba i korridoren men så är det). Alternativet är att påverka utvecklingen med pennan/datorn i högsta hugg från läktaren.

         Hösten närmar sig och en prövningens tid är inne. Kommer jag göra verkstad av orden jag skriver eller blir det mest ett skrik i det tysta? För dem som känner mig vet att det är en resa som började för ett tag sedan. Kan säga efter valet 2010. Och alla resor når till slut sitt mål. Frågan är bara vilket mål och om upploppet startade idag?

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politiksamhällekulturpersonligtVimmerby
blog comments powered by Disqus