Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130125

Vad lyssnar Reinfeldt och Cameron på?


Sitter med en kopp kaffe och lyssnar på en 80-tals lista på Spotify och kan konstatera att då gjordes det musik… Men kan sedan notera att det åter har börjat bli lite puls i politiken. Inte i klass med musiken som strömmar ur högtalarna, men ändå…

Vilka grupper det fanns på 80-talet. En del försöker visst finnas kvar än idag men det känns en aning tafatt. Man kan säga att grupper blir gamla men musiken består. Lite parallell med politiken. Grunden det vill säga ideologin består men gruppen som framför förändras och ibland dyker det upp en cover. Ibland lyckat ibland katastrofal. Så kommer introt på X-models, två av oss.

Ser hur Reinfeldt försöker ta en öl med Cameron medan media hänger dem över axeln. Cameron utskälld av hela Europa utan Vänsterpartiets ledare. Reinfeldt utskälld från näringslivstoppen och oppositionstoppen. Två män som inte ens kan dricka sin gravöl ifred. Undrar vad de skulle lyssna på? ”Det finns bara två av oss och det är vi” sjunger Efva Attling och kanske är det en tanke att den går samtidigt som jag skriver om Reinfeldt och Cameron?

Sakta så tonar X-models bort Big in Japan tar över vardagsrummet. Alphaville som tog mig med storm när de kom. Vägen in till synth-musiken började här och tog mig vidare till allt tyngre grejer. Depache Mode, Kraftwerk, DAF mm för att sedan ta mig över mot Cure. Inte bara mitt lyssnade förändrades utan kläderna följde med. Ensam synthare bland Gyllene tider och Iron Maiden fans (Men jag gillade det också, en allätare, men kläderna var snyggare…)

Kan verka lite märkligt då Iron Maiden och Gyllene tider var mycket mer sosse än synth. Vill minnas att min musikvän var liberal och aktiv i FPU (Folkpartiets ungdomsförbund) Vi gick på konserter tillsammans och rörde oss i kretsar med en salig politisk blandning. Från extrema vänstern med trotskister till långt ut på höger kanten med en del rasistiska inslag. Vi förenades i musiken från höger till vänster. Musiken som inte var mainstream. För vart samtal över en fika eller öl med dessa individer så stärkte jag min ideologiska övertygelse och framförallt min demokratiska tro. Sakta så försvann vi från varandra och jag skolades in i SSU och punken tog över allt mer. Ebba Grön blev vid sidan av KSMB husgudar och måste väll erkännas är kvar idag. Utifrån min början med att artister och grupper inte alltid åldras med behag så måste jag erkänna att Thåström klarar det och fortsätter utveckla sin musik och texter. Han är fortfarande relevant och sökande. 

Slutar med att politiken och politiker många gånger också har ett bäst före datum men få verkar medvetna om det. De som tyvärr är medvetna om detta väljer som oftast att kliva av allt för snabbt medan de andra blir kvar. Vilken grupp jag tillhör låter jag er bedöma… Men ska nog inte sitta kvar på samma stol allt för länge till. Andra kan behöva stolen och träsmaken kan sprida sig till huvudet och då blir det inte mycket gjort…

Media mm: Exp, Ab, Ab2, SvD, DN, SVT,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politiksamhälle,kultur,personligt,Vimmerby

blog comments powered by Disqus