Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130323

Ersättningsbuss....


Ibland så har vi inte rest så långt.... Rosa Parks
känns plötsligt mitt ibland oss 2013....

Ibland är det bra med nyheter som denna om apartheid-bussen. Den får en att tänka till. Rent förjävligt kan man tycka men frågan är var vi själva står i frågorna. Hur agerar vi i vardagen om vi synar oss själva? Är vi så jävla öppna och toleranta som vi vill låta oss utstråla?

Läser om hur en busschaufför i Stockholm har delat upp de resande utifrån hudfärg. En bild till apartheidens Sydafrika eller den Amerikanska söderns tonar upp på hornhinnan. Sitter i min fåtölj, välmående efter frukost, brasan värmer och sprakar. Jag ser svensk ut, har ett svenskt namn och är sedan generationer svensk tillbaka, vad jag vet? Har aldrig blivit stoppad för min hudfärg eller utseende. Vet inte hur det känns att vara förföljd, känt sig hotad enbart för sin huds färg.

Kan dock förnimma det motsatta då jag var i Uganda och hur vi framstod som den vita överheten. Hur det koloniala arvet fanns kvar i människorna som bor där. Hur de ställde upp när vi kom. Vet inte om de gjorde så för alla gäster eller var det just för att vi kom från den vita västvärlden. Samtidigt som jag mådde illa över det hela hur de stod och jublade för vart steg vi tog så fanns en annan känsla i kroppen som mådde bra. Det är egot. Att få var någon. Att bli hyllad. Visst gjorde den känslan att jag inte mådde bra. Men … Det var en bekräftelse som jag fick. Inte en sund sådan men ändå en bekräftelse. Någonstans så tror jag att jag växte, en sorts doping som gjorde att jag riskerade att trubbas av. Att illamåendet kom var tur.

Men när jag kom hem så förändrade jag mig? Eller var jag relativt snart tillbaka i gamla hjulspår. Jo visst var det så. Även om jag allt mer grubblar på det hela.  En samvetsfråga är vilken buss som jag hade valt? Den vita eller den andra? Redan i texten här ser ni vilken jag troligen valt. En trygghet, sanna eller falsk, att åka med likasinnade. Men är de likasinnade bara för att vi är vita och blåögda? Är det inte så att jag mycket väl kan ha mer gemensamt med en mörkhyad person som delar mina värderingar än en vit nazist som går gatan fram med järnrör? Men likväl så känns en gemenskap… Blir orolig över det. Jag tycker inte om det men det finns något som för oss samman. Något som mer borde föra mig bort från killen med järnröret.

Jag är en nyfiken person som gärna reser och prövar på nya saker och smakar på allt som kommer över mig. Vill lära mig om andra kulturer och ta del av dem. Visst finns det ett drag av trygghetsnarkoman i mig, det erkänns, men jag vill nog mer än jag törs. Känner mig inte direkt hotad av att andra ska ta över mitt land. Känner en spänning på vad de kan medföra. Gamla seder och traditioner är inte avgörande för mig. Är ingen midsommarfreak utan kan klara mig utan små grodorna. För mig är det svenska något annat. Mer ett förhållningssätt. Hur vi är öppna och nyfikna. Hur vi gärna tar till oss idéer och lösningar från andra delar av världen. Hur Sverige egentligen är en mixad gryta av olika världars kulturer och idéer. Hur vi alltid varit en aktiv del i omvärlden. Antingen genom vikingen (kanske inte så positivt alla gånger) till FN.

Busschauffören sorterade sina resenärer och Sverige kändes kallare. Någonstans så har en rädsla vuxit sig starkare mot det som inte ser ut som du och jag. Någonstans så har inte samhället klarat att möta upp det som sker. När vi förr klarade att ge arbete till alla de som kom så de gjorde ”rätt” för sig och inte var hänvisade till ett utanförskap som frodade fördomarna. Hur vi själva gärna tar ett steg åt sidan när vi ser en som inte liknar oss. Hur Billström legitimerar det som vi känner och tror med att papperslösa nog är kriminella som göms av andra mörkhyade som nog också är kriminella. Det är det som vi hör när han intervjuas av Niklas Orrenius på DN. För vi må skriva om allas lika värde men känner vi det när vi går på gatan, samtalar i fikarummet eller när vi ska göra affärer? Vi har en busstur att åka alla. Vi är inte vid en ändstation vi är på resan och möjligen kan vi behöva en ersättningsbuss då den gamla stinker av fördomar och tröstlös politik… Men kom ihåg att vi alla sitter på den där bussen…Ingen står utanför, tja, om du inte är svart förstås då kanske du inte åker med…


Media mm:  Ab, Ab ledare, Johan Westerholm, DN, DN2, Peter Johansson, SVT, Roger JönssonSvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus