Ibland så har vi inte rest så långt.... Rosa Parks känns plötsligt mitt ibland oss 2013.... |
Ibland är det bra med nyheter som denna om apartheid-bussen.
Den får en att tänka till. Rent förjävligt kan man tycka men frågan är var vi
själva står i frågorna. Hur agerar vi i vardagen om vi synar oss själva? Är vi
så jävla öppna och toleranta som vi vill låta oss utstråla?
Läser om hur en busschaufför i Stockholm har delat upp de
resande utifrån hudfärg. En bild till apartheidens Sydafrika eller den
Amerikanska söderns tonar upp på hornhinnan. Sitter i min fåtölj, välmående
efter frukost, brasan värmer och sprakar. Jag ser svensk ut, har ett svenskt
namn och är sedan generationer svensk tillbaka, vad jag vet? Har aldrig blivit
stoppad för min hudfärg eller utseende. Vet inte hur det känns att vara
förföljd, känt sig hotad enbart för sin huds färg.
Kan dock förnimma det motsatta då jag var i Uganda och hur
vi framstod som den vita överheten. Hur det koloniala arvet fanns kvar i
människorna som bor där. Hur de ställde upp när vi kom. Vet inte om de gjorde
så för alla gäster eller var det just för att vi kom från den vita västvärlden.
Samtidigt som jag mådde illa över det hela hur de stod och jublade för vart
steg vi tog så fanns en annan känsla i kroppen som mådde bra. Det är egot. Att
få var någon. Att bli hyllad. Visst gjorde den känslan att jag inte mådde bra.
Men … Det var en bekräftelse som jag fick. Inte en sund sådan men ändå en
bekräftelse. Någonstans så tror jag att jag växte, en sorts doping som gjorde
att jag riskerade att trubbas av. Att illamåendet kom var tur.
Men när jag kom hem så förändrade jag mig? Eller var jag
relativt snart tillbaka i gamla hjulspår. Jo visst var det så. Även om jag allt
mer grubblar på det hela. En
samvetsfråga är vilken buss som jag hade valt? Den vita eller den andra? Redan i
texten här ser ni vilken jag troligen valt. En trygghet, sanna eller falsk, att
åka med likasinnade. Men är de likasinnade bara för att vi är vita och blåögda?
Är det inte så att jag mycket väl kan ha mer gemensamt med en mörkhyad person
som delar mina värderingar än en vit nazist som går gatan fram med järnrör? Men
likväl så känns en gemenskap… Blir orolig över det. Jag tycker inte om det men
det finns något som för oss samman. Något som mer borde föra mig bort från
killen med järnröret.
Jag är en nyfiken person som gärna reser och prövar på nya
saker och smakar på allt som kommer över mig. Vill lära mig om andra kulturer
och ta del av dem. Visst finns det ett drag av trygghetsnarkoman i mig, det
erkänns, men jag vill nog mer än jag törs. Känner mig inte direkt hotad av att
andra ska ta över mitt land. Känner en spänning på vad de kan medföra. Gamla
seder och traditioner är inte avgörande för mig. Är ingen midsommarfreak utan
kan klara mig utan små grodorna. För mig är det svenska något annat. Mer ett
förhållningssätt. Hur vi är öppna och nyfikna. Hur vi gärna tar till oss idéer
och lösningar från andra delar av världen. Hur Sverige egentligen är en mixad
gryta av olika världars kulturer och idéer. Hur vi alltid varit en aktiv del i
omvärlden. Antingen genom vikingen (kanske inte så positivt alla gånger) till
FN.
Busschauffören sorterade sina resenärer och Sverige kändes
kallare. Någonstans så har en rädsla vuxit sig starkare mot det som inte ser ut
som du och jag. Någonstans så har inte samhället klarat att möta upp det som
sker. När vi förr klarade att ge arbete till alla de som kom så de gjorde
”rätt” för sig och inte var hänvisade till ett utanförskap som frodade
fördomarna. Hur vi själva gärna tar ett steg åt sidan när vi ser en som inte
liknar oss. Hur Billström legitimerar det som vi känner och tror med att
papperslösa nog är kriminella som göms av andra mörkhyade som nog också är
kriminella. Det är det som vi hör när han intervjuas av Niklas Orrenius på DN.
För vi må skriva om allas lika värde men känner vi det när vi går på gatan,
samtalar i fikarummet eller när vi ska göra affärer? Vi har en busstur att åka
alla. Vi är inte vid en ändstation vi är på resan och möjligen kan vi behöva en
ersättningsbuss då den gamla stinker av fördomar och tröstlös politik… Men kom
ihåg att vi alla sitter på den där bussen…Ingen står utanför, tja, om du inte
är svart förstås då kanske du inte åker med…
Media mm: Ab, Ab ledare, Johan Westerholm, DN, DN2, Peter Johansson, SVT, Roger Jönsson, SvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, apartheid, rasism,