Det är söndag i Vimmerby och två personer finns i mitt
bakhuvud när jag sätter mig med datorn i knät. Den ena Gudrun Schyman som skrev
i gårdagens Aftonbladet och jag rotar på uppmaning av hustrun fram den ur
tidningshögen som väntar på att få tända kakelugnen och den andra personen är
Per Schlingmann som är intervjuad i DN (ipad upplaga) vilket läses i min padda då
pappersprenumerationen gått ut som om det gjorde något då den inte vill komma
på söndagar… Känns rätt så trist att läsa den på en måndag… Tiden med kaffe i sängen
och läsa alla bilagor finns inte…
Två personer som betyder mycket i politiken. Två personer
som står långt ifrån varandra men ändå så krokar de armkrok. Två genier på att
synas, föra fram åsikter. Den ena som frontare och den andre som frontar andra.
Båda med att sätta bilder berätta berättelser utan att fastna i procentträsket.
Mitt parti är fenomenalt att just hamna i procentträsket och sifferträsket.
Tror det är ett dåligt arv från den fackliga rörelsen. I facket är framgångar
kronor och ören, samt semesterdagar. Lätta att mäta och efter en avtalsrörelse
så syns det direkt i lönekuvertet om ens förtroendevalda gjord sitt jobb… Men
politiken handlar allt mer om känslor. Att förmedla känslan av frihet och
framgång. Att förmedla känslan av att du har en fet plånbok, även om den i det
närmaste är tom.
Både Gudrun Schyman och Per Schlingmann är fenomenala på att
just sälja dessa känslor. Ur sina respektive positioner. Man kan säga att det
har lärt sig dagens mediala situation och spela på den fullt ut. Två personer
som skapat respekt i samtliga läger. Vi från vänster må spy galla över
Schlingmann men gör det därför han är så framgångsrik med det som han gör.
Visst kallar vi Nya moderaterna för ytlig fernissa, men vad spelar det för roll
då svenska folket gillar vad de ser. Ytan, fernissan vinner val och handen på
hjärtat så har de för första gången i historien klarat ekonomin. För när
moderaterna tidigare suttit i regeringsmakten har ekonomin fullständigt
fallerat tillsammans med jobben. Så när de nu lyckas pricka in en av två är det
en moderat framgång och vi hör ständigt Reinfeldt och Borg deklarera det. De
har lyckats förmedla att klara den inhemska ekonomin står över jobben och att
vi ska vara tacksamma för det. Och vi är det… Tja, inte jag utan de andra…
Men vad har då Socialdemokraterna att lära av detta? Ett par
saker. Vi måste kunna måla upp en vision som inte är teknokratisk. En vision
som tar sitt ursprung i människors vardag. Vi måste finna visionerna som gör
att vi vinner valet på egna meriter och inte på att Kristdemokraterna och
Centern inte kommer in i riksdagen. Idag så kommer undersökningen som gör alla
medlemmar i det socialdemokratiska partiet glada. Tyvärr kanske allt för glada
då skillnaden mot gårdagen inte är stor. Känns inte som siffrorna pekar på att
vi funnit rätt i politiken, argumentationen. Vi är fortfarande nära
procentpolitiken. Vi pratar vinstprocent i välfärden istället för att förklara
vad som vi vill se i välfärden. Vi pratar betyg istället för vad skola ska
förbereda oss för och vilken roll utbildningsväsendet kommer spela i den
globala kunskapsvärld som vi är på väg in i. Vi pratar om A-kassans storlek och
dagar i sjukförsäkringen framför hur vi bygger ett samhälle där alla får plats
och nya jobb kommer. Jag har inte svaren men vill diskutera visionen för
framtiden. Vill diskutera hur samhället utvecklas och om det är i en riktning
som vi delar eller som ställer allt fler utanför. Om procenten är upp eller ner
är inte intressant på sikt. Vi vet att Schlingmann och Schyman står på var sin
sida men ändå så har vi att lära av dem…
Media mm: Ab, Ab2, DN, DN2, Exp, SvD, SvD2, SVT, Johan Westerholm, Kjellberg,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Socialdemokraterna, moderaterna,