Sakta så glider moderaterna vidare mot ingen riktigt vet var. I sin jakt på makt och berömmelse så slukar de idéer som passerar dem på vägen. De glider från höger till vänster på jakt efter de frågor som kan ge dem väljare.
Moderaterna vill styra Sverige. Det är ingen hemlighet. Det vill även Socialdemokraterna. Politken grund är att styra poch ha makt. Det är först då som man kan förverkliga de idéer som man tror på. Men här kommer problemet med de nya moderaterna. För vad är det som de tror på? Ena dagen är värnskatten en förödande skatt för landet medan nästa dag ska den vara kvar. Fråga efter fråga justerar och den ideologiska vilsenheten som många partimedlemmar ger intryck av är inte så svår att förstå. Om vi socialdemokrater brukar prata om att inte känna igen vårt parti så kan det inte vara nåågot mot vad moderata medlemmar och väljare ska känna sig. Men samtidigt så ger detta glidande ändå resultat i ett relativit stabilt väljarunderlag och Fredrik Reinfeldt har fortfarande ett stabilt förtroende bland folket.
Risken är om Moderaterna fortsätter med denna slalomåkning mellan röda och blåa pinnar och gör bra tider att andra partier kommer göra likaså. Jag kan se hur de små partierna på den högra sidan kan relativt snabbt behöva anama denna slalom taktik. Inom folkpartiet kan vi se en sådan tendens. Sakta så överger de batongliberalismen för en mer, traditionell, socialliberalism. Vad som sker inom Centern och Kristdemokraterna är dock döljt i ett dunkel. De är två partier som på sista tiden inte gjort sig kända för att ha en fingertopps känsla över var opinionen befinner sig. Kanske ska det ges beröm, men samtidgt som det leder mot avgrunden så blir det mest dumdristigt.
Åter då till moderaterna. Tror de kommer få problem då Schlingmann lämnat. Kent Persson verkar inte kunna växa in i rollen som en stark partisekreterare som kan styra partiet i önskvärd riktning. Vi vet att det bibblar under ytan och så länge slalomåkningen ger bra tider/opinionssiffror kommer den interna opinionen att vara dämpad. Men så fort stödet sjunker kommer upproren att brisera i både den ena och andra änden. Sluga moderata strateger kommer förstå och se det. Men kommer de vara kvar eller gör de som Schlingmann. Ser sig om efter ljusare backar att åka i? Borg och Reinfeldt gör allt för att inge stabilitet och att Reinfeldt ska vara kvar... Jag är fortfarande inte säker på detta. Känner att denna postning är en sen fredagspostning och att den gör lite slalomsvängar om strategin kommer ge framgångar eller ej? En sak känner jag mig dock säker på att mitt parti kan komma att härma... Det är allt för vanligt. Även om det som sker är att moderaterna i allt snabbare takt annekterar vår politik. Det som är socialdemokraternas största problem är det egna självförtroendet. Att våga presentera en politik och stå för den. Kanske med störtlopp?
Noterar slutligen att Håkan Juholt nu går in som ersättare i riksdagens kulturutskott. Det är bra och på ett område som han som partiledare visade på ett stort intresse. Vi får nu se vad han kan göra som ersättare och om det kommer sätta avtryck?
Media mm: Ab debatt, DN debatt, Exp, SvD, GP.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Håkan Juholt, Stefan Löfven, Socialdemoraterna,
Skickat via Blogsy
