Gränsen mellan religion och politik är hårfin i många sammanhang. Sverigedemokraterna är bra på att spela just på det. Det finns de som vill hävda att man inte ska blanda religion och politik men så är inte fallet. Religion spelar en viktig roll i de politiska skeendena runt om i världen. Islam i mellanöstern likt katolicismen i andra delar av världen. I Uganda som jag snart reser till har den kristna högern från USA arbetat hårt med homofobin. Bland annat så har de lyckats få en parlamentsledamot att lägga ett förslag som skulle innebära dödsstraff för homosexualitet och att informera om detta. Allt bottnar i en snäv kristen syn på världen. En kristen syn som står så långt bort från mina socialdemokratiska värderingar som helst. De personerna kan inte få plats i en socialdemokratisk styrelse. Frågan är om de ens kan få medlemskap.
Jag är inte en kunskapsklippa när det gäller Islam. Likt den kristna religionen så finns det grenar som är liberala till fundamentalister. Det finns signaler att Islamiska förbundet dras mer åt det fundamentala än det liberala hållet. Att man som medlem eller än mer som förtroendevald ska dela dessa delar. Signaler kommer att Islamiska förbundet är mer av en politisk rörelse med islam som grund, än ett religiöst sällskap. Finns det en politisk agenda som styr Islamiska förbundet? Debattörer slår än det ena än det andra i huvudet på varandra.
Så personfrågan om Omar Mustafa är mycket allvarligare än Håkan Juholt. När det gällde Juholt så var det mer av klantigt ledarskap och plumpa uttalande, men här är det den politiska kärnan som prövas genom en person. Hur hanterar vi ideologin när den prövas av andra värderingar och hur långt kan man tänja på idéer? Vart går gränsen mellan politiken och den privata tron. Vad är religion och vad är politik. Partiledningen har ett ansvar att reda ut rågången mellan detta. Vi lever i ett multikulturellt samhälle där konflikter mellan kulturer kommer bli allt vanligare (ska inte läsas negativt, då det kan ske spännande utveckling av det) och då måste vi som parti ha en strategi, tanke för hur vi möter det. Arbetarrörelsen har växt ur barn av sin tid med den vita manliga idealet som norm. Sakta så har feminismen tillåtits komma in och nu förs samtalet kring HBT. Visst står det i våra program men hur är snacket nere på gräsrotsnivå? Står vi verkligen upp för dessa idéer? Lägg på det, det multikulturella samhället och medlemmar känner en oro. Plötsligt så känner man inte igen sitt parti. Med Mona Sahlin blev det tydligt och därför så hyllades Håkan Juholt som gick hem i bruksorterna och fortfarande är så populär där. Han talade det språket som man ville höra. Nu står vi där med #Omargate. Ett viktigt ärende som handlar om grunden. Vilka grupper och vilka idéer får man ta in i Socialdemokraterna.
Idag träffas den socialdemokratiska ledningen och då måste de ta tag i frågorna. Vi medlemmar ute i kommuner måste få besked om hur vi ska hantera dessa frågor Det finns en vilsenhet och för var artikel som läses, skrivna av en den ena sidan och en den andra sidan så ändras våra tankar. Allt låter så bra eller så dåligt. Medlemmarna behöver något att hålla sig i. Partiledningen har det ansvaret. Att vara en ledning som leder när det krisar. Nu ställs Stefan Löfven och framförallt Carin Jämtin (Det är partisekreterarens ansvar att hålla samman partiet). När mötet är klart så kommer det inte hålla med ”Ingen kommentar” utan vi behöver tydliga besked. Ute i arbetarkommunerna så har vi muslimska medlemmar som gör ett fantastiskt jobb. Men det finns en risk att man börjar grubbla på dem, bakom ryggen om de är ”riktiga sossar”. Det är inte behagligt, det är inte bra och bygger också vid en rädsla vid allt som inte är som det brukar.
Vad går gränsen mellan politik och religion? Går det en gräns mellan religion och politik?
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Stefan Löfven, Socialdemokraterna, #sframtid, #skongress, Omar Mustafa, religion, Carin Jämtin, Håkan Juholt, Muslim,
