Jag klev in i salen, tror jag var sist. Om halsen hängde hörlurarna med Ebba Gröns ”Jag ska totalvägra”… Jag var en ung arg SSUare som ansåg att militären var högerns lakejer och inget för mig. Men en sak hade jag bestämt mig för. Ge järnet på testerna för att se var jag stod. Rätt så snabbt hamnade jag hos läkaren som skulle kolla om jag levde. Hjärtat kollades och plötsligt blev det allvar. Jag skulle inte få testcykla då de funnit ett hjärtfel på mig. Vet inte bestämt vad eller om det bara var att de var åt vänster? Så här senare har ingen annan påpekat att jag skulle ha ett hjärtfel och då plötsligt så slår det mig. De hittade ett hjärtfel som ingen annan funnit och sedan så har vi de där mink.. jag menar ubåtarna som inga andra heller funnit? Kan händelserna sammankopplas? Hur som hur så fick jag frisedel efter att vägrat ta i en gevärsattrapp (Hade fått det påpekat att militären ser attrappen av plaströr som ett riktigt vapen, förklarar en del, och har man tagit i den kan man inte kräva vapenfritjänst). Vidare förklarat för psykologen att jag hade svårt att vara hemifrån och få nya vänner… Hon verkade köpa rubbet och föreslog lite medstämt att hon skulle bli tvungen att rekommendera att jag fick frisedel. Jag var beredd på kåken för min kamp men ack så lätt det gick. De behövde nog inte min typ…
Det blev ingen militär karriär för mig utan jag hamnade på folkhögskola och utbildade mig till teaterledare. Ska jag nämna att jag idag fyller min tid som politiker…
Min kunskap om försvar införskaffar jag mig genom Johan Westerholm och Fredrik Antonsson. Två gamla stridisar på var sin sida blocket. Båda med en, i min pacifistiska syn, nykter syn på det militära. De kommer säkert också ge en mer problematiserande bild av ryssen kommer än ni får här.
Men sakta så erkänner jag att världen inte är rosenröd och att vi behöver ett försvar. Men vad vi ska försvara oss emot kan jag inte riktigt se. Är det ryssen som kommer på allvar. Är det Al Quida som kommer. Eller är det en cybermask som infiltrerar oss… Den gamla goda tiden med öst och väst är borta. Hotbilderna är annorlunda och så är även vårt försvar. Idag så är det inga unga som kallas in på löpande band för att mönstra. Idag tågar proffsen in. De flesta har blicken mot omvärlden och en utlands placering med FNs blåa hjälmar på skallen. Men självklart så har vi gränser att försvara. Vi måste ha ett försvar som kan stå emot både nationsangrepp, terrorangrepp och cyberangrepp. Frågan som jag inte kan svara på är hur detta försvar ska se ut och vad de ska kosta. En sak är jag dock grubblande över. Jan Björklunds linje med pansarvagnar på Gotland. Förstår om gotlänningarna är för, då det blir arbetstillfällen på ön. Men att de skulle klara av flyget från öster verkar inte så troligt.
Så jag blev inte militär. Utbildade mig inom teatern på en folkhögskola och är nu politiker. ”Jag ska totalvägra” spelas inte längre på allvar i mina lurar utan skulle ryssen komma så lyfter jag nog geväret till försvar för mitt land… Eller kanske inte geväret då jag är lite vapenrädd… Men upp till kamp för vår nation…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Socialdemokraterna, Försvaret, moderaterna,
