I morgon så bär det av till Uganda. Närmare
bestämt Mukono en stad som jag besöker för fjärde gången tillsammans med
ungdomar, politiker och tjänstemän från Vimmerby. Ett land som springer snabbt
i utveckling och jag märker en stor skillnad för var gång jag är på plats. En
utveckling som vi verkar glömma. En utveckling som vi inte tror sker.
Kina är på plats. En anledning är det som sker. Inte någon solidaritet med de svältande i Afrika utan ren och brutal
kapitalism. De ser en växande marknad och orörda naturtillgångar som de vill pinka
revir på. Bilden som förmedlas av Afrika är en torr svältande kontinent.
Svälter man inte ihjäl så skjuts man ihjäl. Känner att ungdomarna som ska med
inte vet vad som väntar dem. De har en tro på kraftig fattigdom och visst finns
den men det gör det också i Europa. Kolla på gatubarnen i Rumänien och hur
Romer behandlas och svälts ut, förskjuts likt stammarna i Afrika. Skillnaden är
inte så stora som vi vill göra gällande. Men sedan så har vi olika
förutsättningar att klara problemen, om vi vill. Men Afrika är en kontinent och särskilt de östra delarna som är på stark ekonomiska frammarsch. Vi har de asiatiska tigrarna på våra näthinnor men nu kommer delar av de afrikanska länderna på samma sätt och kanske till och med starkare då de besitter en stor del av naturtillgångarna som vi är beroende av.
Ett av de stora problemen i Afrika är att vi
har delat in landet efter västerländska mått och i Uganda så känner man det
Brittiska styret påtagligt. I allt från maten, språket till hur de ser på den
vita mannen. Har svårt att känna på gästfriheten som jag inte kan avgöra om den
är äkta eller om den beror på min hudfärg? Visst är det Ugandierna ett vänligt
folk men lite så känns det som om behandlingen från det engelska väldet lever
kvar. Det är ett av de problem som de står inför. Att förstå att de klarar sig utan våra värderingar och våra lösningar på problemen. Att de själva besitter kunskap att utveckla landet. Att de själva måste ta tag i rodret och inte låta kinesiska eller västerländska kapitalister forma lagar och krav.
Men Uganda har också problem. Ett av de tydliga
är hur man ser på homosexualitet. Den kristna högern från USA har framgångsrikt
haft ett lobbyarbete för att förändra synen på detta. Till och med så
kongressledamöter lämnar motioner med förslag om dödsstraff. Sist var det
omvandlat till livstidsfängelse om man lyfte dessa frågor offentligt. När jag
försökte lyfta frågan så var det en ickefråga för dem och de såg allmänt
frågande på mig. Men de var intresserade när jag berättade om hur vi såg på det
och hur det fungerade i Sverige. Mest nyfikna var det på hur de skaffade barn
och sedan var frågan avklarad. Kommer även denna gång att försöka samtala om
frågorna men det är inte helt enkelt ska medges.
Förra gången som jag var nere så träffade jag
en av de kinesiska investerarna som var mycket hemlighetsfull. Han var ansvarig
för östra Afrika och vi satt tillsammans i borgmästarens trädgård på vår farewell
dinner och jag sökte få fram hur kineserna såg på Uganda och dess utveckling,
men även på en sådan fråga litade han inte på mina intentioner. Noterade att han inte kände till Sverige eller för den delen EU. En viktig man från Kina som med stora pengar på fickan ser ut investeringar i Afrika men inte känner till EU... Det säger en del. Bilden var att
sedan första resan så hade det byggts mängder med nya fabriker som alla
stoltserade med kinesika tecken och symboler. Nya vägar var anlagda och det
fanns en tro på att kineserna skulle lösa de problem som de stod inför. För
trots att Mukono ligger granne med huvudstaden Kampala vid Victoriasjöns norra
strand så har man en arbetslöshet som ligger över 30 procent (senaste siffran
som fanns i luften, svårt att få bekräftad statistik). Men var finns vi? Var
finns Svenska företag trots att Uganda ska vara ett av de prioriterade länderna
i Afrika enligt UD. Kommer träffa Svenska ambassadören Urban Andersson och se
hur bilden ser ut nu. Förra gången var ha så pass ny på posten att han själv
höll på att få sin egen bild av landet.
Klockan ett i morgon så går minibussar från
Vimmerby till Arlanda för att sedan ta oss till Entebbe, Uganda via Addis Abeba
i Etiopien. Jag ska försöka komma åt att uppdatera bloggen kontinuerligt om det
finns uppkopplingar. Det byggs ut nätet men kan inte vara säker på hur långt de
har kommit på den vägen. Inne i huvudstaden, Kampala så sker det snabbt likaså
på de högre lärosätena. Men ute i Mukono så är det bara att hoppas. Sist vi var
nere så brottades de med modem på kommunhuset…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Mukono, Uganda, utveckling, Afrika,
