Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130730

Kvarnen

Plötsligt så dyker den gamla kvarnen upp som en bild av forna tider den bara står där. Tankarna om en romantisk tid tar vid. Hur männen jobbade och vidare hem till den väntande familjen. Sakta går tankarna vidare mot de goda rövarna som fredligt tar från de rika och ger till de fattiga… Inget stämmer, det var en jävlig tid som inte hade så mycket till övers för romantik… Men vi drömmer….

I slutningen där den lilla bäcken rinner fram har någon placerat en kvarn eller kan det varit en såg? Sonen pratar om kvarnen och vi låter det vara en kvarn som möter upp oss på cykelturen. En kvarn som står där stolt, trots att tidens tand gått hårt åt den. Men trots allt så ser vi den. I gammalt virke som mossan har gjort till sin bostad står den där. En kvarn som man inte ser om man inte förvillar sig ut på den lilla stigen som vi gjort. En kvarn som en gång i tiden gjorde sin plikt. Sin plikt för de som byggt den. Malde mjölet som bönderna omkring behövde. Malde av de sädesslag som bönderna skördade på åkerlapparna kring sjön. Där i slutningen då skogen inte vuxit upp stod en kvarn som påtalade sin viktighet för alla och envar. Man såg kvarnen och förstod att det var en bas för att få maten, brödet på bordet. Kvarnen var ett tecken på välstånd. Det gick bra för bönderna kring sjön som hade en kvarn. Jag vet inte om det är sant men jag grubblar på detta då jag hemkommen efter cykelturen funderar på historien. Säkert finns den. Sonen är mer inne på att de kan spöka i den gamla kvarnen. Som den ligger nästan igenväxt i sluttningen så får spökhistorierna liv. Vem vet kanske man på kvällar kan höra den gamle mjölnaren mala sitt mjöl. Kanske så kan man då komma över trolskt mjöl som har sina egenskaper. Egenskaper som inte lämpar sig för skrift.  Någonstans så har vi nog de flesta en gammal bonderomantisk bild framför oss, en bild blandad med lite tomtar och troll. Vi vet att det inte är så men ändå…

Människan är en romantisk individ som som många gånger har en vilja att tro det var bättre för. En
naturromantik som lyfte den ”frie” bonden som trallande arbetade på i solskenet. De mysiga kvarteren i staden. När jag ser kvarnen i lövskogen med vattnet porlande och solen som sticker ner sina strålar lekfullt mellan bladen så går drömmar om en bättre tid igång. Vi ser Robin Hood och tänker på det fria rövarlivet. Som om det vore idylliskt? Kvarnen står där som ett monument om en tid då det inte var bättre. Smuts, svält och sjukdomar drabbade folket. Kvinnor och barn var inte mycket värda och arbetare behandlades som djur och något utbytbart. Inga rättigheter hade de och piskan var ständigt närvarande och betalning ofta med flaskan. Sprit som inte mättade barn utan spädde på eländet och våldet. Kvarnen i den där gläntan i skogen påminner om att den inte klarade att producera utifrån det behöv som folket hade. Den klarade inte längre produktionsmåttet. Redan tidigt så såg vi att en viss storskalighet behövdes för att få ekonomi det hela. När utvecklingen gick vidare och en efter en lämnade åkern för fabrikernas hårda golv. När allt färre odlade sin egen mat utan var i starkt behov av någon annan Någonstans så måste vi svunna tider vara svunna tider. Det är okej att drömma om dem, men låt det stanna vid drömmar och se dagen som den är och utgå från det. Tyvärr så skriker allt för många inom politiken om svunna tider. Det var bättre för. Klasskampen, samhället, partiet, politikerna. Något drömt ser man i de tårade ögonen när samtalet kommer in på de gamla hjältarna som förändrade världen, i alla fall Sverige, i alla fall kommunen, men de fick i alla fall upp en lyktstolpe i kvartet…

Politiken är allt för fast i det som i våra drömmars och svaga minnes värld var något bra och ädelt. Så länge vi finns där kommer vi inte komma framåt. Problemet är att väljarna också finns här. Sverigedemokraterna har gjort denna romantik till sin bild. En bild som uppskattas men inte är sann. En bild där man tydligt pekar på att allt som hör samtiden till inte passar in. Det mångkulturella samhället… Men tiden är ny och det är en utmaning att kunna pekar på hur vi går vidare. Få har klarat det och frågan är vem som gör det i nästa val. Risken är ett kramande av forna drömmar om ett vackert bondesamhälle med kvarnen i centrum vinner...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus