20130806

Samhället och partiet

I ett par texter så har jag kritiserat partiets fokusering på villaförortens medelklass i våra storstadsområden. Påminner mig om hur jag för ett par år sedan kritiserade partiet för att inte se dem… Men det som blir tydligt är att partiet idag inte klarar fler fokus. De är en av förklaringarna till partiets kräftgång.

När partiet bildades var landet, jämfört med idag, homogent. Förslagen som partiet hade lyckades påverka en stor majoritet av befolkningen positivt. De fick en klar förbättring i sin vardag oavsett om du var boende på landet eller staden. Idag så är det ett skiftande land som vi ser. Skiftande mellan gator i samma kvarter till och med. Då man förr såg på en grupp gjorde åtgärder för den som smittade av sig på övriga grupper finns idag inte den effekten. De generella lösningarnas tid är förbi i stort. För att vinna förtroende så måste det till ett batteri med lösningar som skiljer både vad det gäller geografi och individ. Krasst så har vi en integrationspolitik, men skulle behöva en för varje kommun utifrån de förutsättningar som råder. Sedan är jag fundersam om vi ens ska ha en integrationspolitik utan en bättre fungerande arbetsmarknads- och näringslivspolitik som gör att alla i samhället har en sysselsättning eller utbildning att gå till. Visst är det enkelt att skriva men svårare att genomföra.


Men tillbaka till partiet. Det finns ett tunnelseende som är skadligt. Att överge den ena samhällsbilden för den andra utan att inse att man behöver båda. Att inse att man idag inte ser världen från en bergstopp utan behöver kliva upp på flera och snurra runt för att få ett perspektiv på den värld som man vill förändra. Åter så är det inget fel på de socialdemokratiska värderingarna utan de är fortsatt gällande. Grunderna i politiken som kongressen fattat är bra. Men det saknas nått. Det där som gör att människor i samhällets olika delar känner att de ser mig och mina problem och vill och kan hjälpa mig. Partiet har varit den kraften med sina sidoorganisationer som fack, unga örnar och de gemensamma bolagen likt Konsum, Folksam och Fonus. Men idag så behöver man inte handla på Konsum utan Ica känns mer inriktat på mina behov än min ”egen” butik.  Länsförsäkringar känns närmare och mer förstående över mina behov än Folksam (jag är dock kvar i Folksam, mer för att det är krångligt att byta och en viss feeling av lojalitet…). Kort och gott så är inte arbetarrörelsen en del av folks vardag längre. Andra organisationer och bolag har tagit över den rollen. 

Skulden kan till viss del läggas på det centraliserade partiet med styrning av ”proffs” som inte hade den där känslan. Unga broiler som inte kände pulsen på arbetsplatser eller varit med på partimöten med de gamla veteranerna som skolade de unga (visst fanns en negativ skolning men i mångt och mycket fick man lära sig det politiska hantverket ute i kommuner och landsting). Skolade de unga i att förstå samhället man verkar i. En kunskap som man inte kan läsa sig till. En kunskap som man bara får ute i samhället. Att ha sina tentakler ute och hela tiden känna av samhället. Värdera det man får till sig och grubbla och diskutera fram en lösning. Igår räckte ett fåtal lösningar för att täcka behoven men idag behövs fler och då är det än viktigare att kunna se samhället, samtiden och förstå den. Inte teoretisk utan praktiskt. Där kan vi återvinna förtroendet som en samhällsomvandlande kraft. Grunden finns i partiet men vågar man ta den?

Partiet behöver inte en politik. Partiet har en värdegrund, en ideologi, men behöver många, många lösningar. Där är vi inte idag. Om ett år är det val och det brådskar på. 


Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,