I ett par texter så har jag kritiserat partiets fokusering
på villaförortens medelklass i våra storstadsområden. Påminner mig om hur jag
för ett par år sedan kritiserade partiet för att inte se dem… Men det som blir
tydligt är att partiet idag inte klarar fler fokus. De är en av förklaringarna
till partiets kräftgång.
När partiet bildades var landet, jämfört med idag, homogent.
Förslagen som partiet hade lyckades påverka en stor majoritet av befolkningen
positivt. De fick en klar förbättring i sin vardag oavsett om du var boende på
landet eller staden. Idag så är det ett skiftande land som vi ser. Skiftande
mellan gator i samma kvarter till och med. Då man förr såg på en grupp gjorde
åtgärder för den som smittade av sig på övriga grupper finns idag inte den
effekten. De generella lösningarnas tid är förbi i stort. För att vinna
förtroende så måste det till ett batteri med lösningar som skiljer både vad det
gäller geografi och individ. Krasst så har vi en integrationspolitik, men
skulle behöva en för varje kommun utifrån de förutsättningar som råder. Sedan
är jag fundersam om vi ens ska ha en integrationspolitik utan en bättre
fungerande arbetsmarknads- och näringslivspolitik som gör att alla i samhället
har en sysselsättning eller utbildning att gå till. Visst är det enkelt att
skriva men svårare att genomföra.
Men tillbaka till partiet. Det finns ett tunnelseende som är
skadligt. Att överge den ena samhällsbilden för den andra utan att inse att man
behöver båda. Att inse att man idag inte ser världen från en bergstopp utan
behöver kliva upp på flera och snurra runt för att få ett perspektiv på den
värld som man vill förändra. Åter så är det inget fel på de socialdemokratiska
värderingarna utan de är fortsatt gällande. Grunderna i politiken som
kongressen fattat är bra. Men det saknas nått. Det där som gör att människor i
samhällets olika delar känner att de ser mig och mina problem och vill och kan
hjälpa mig. Partiet har varit den kraften med sina sidoorganisationer som fack,
unga örnar och de gemensamma bolagen likt Konsum, Folksam och Fonus. Men idag
så behöver man inte handla på Konsum utan Ica känns mer inriktat på mina behov
än min ”egen” butik. Länsförsäkringar
känns närmare och mer förstående över mina behov än Folksam (jag är dock kvar i
Folksam, mer för att det är krångligt att byta och en viss feeling av
lojalitet…). Kort och gott så är inte arbetarrörelsen en del av folks vardag
längre. Andra organisationer och bolag har tagit över den rollen.
Skulden kan
till viss del läggas på det centraliserade partiet med styrning av ”proffs” som
inte hade den där känslan. Unga broiler som inte kände pulsen på arbetsplatser
eller varit med på partimöten med de gamla veteranerna som skolade de unga (visst fanns en negativ skolning men i mångt och mycket fick man lära sig det politiska hantverket ute i kommuner och landsting).
Skolade de unga i att förstå samhället man verkar i. En kunskap som man inte
kan läsa sig till. En kunskap som man bara får ute i samhället. Att ha sina
tentakler ute och hela tiden känna av samhället. Värdera det man får till sig
och grubbla och diskutera fram en lösning. Igår räckte ett fåtal lösningar för
att täcka behoven men idag behövs fler och då är det än viktigare att kunna se
samhället, samtiden och förstå den. Inte teoretisk utan praktiskt. Där kan vi
återvinna förtroendet som en samhällsomvandlande kraft. Grunden finns i partiet
men vågar man ta den?
Partiet behöver inte en politik. Partiet har en värdegrund, en ideologi, men behöver många, många lösningar. Där är vi inte idag. Om ett år är det val och det brådskar på.
Mer på temat: Min far och partiet, Folkrace och partiet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Socialdemokraterna, val 2014, #val2014