Om välfärden och dess tjänster

Idag så tar Expressens ledare upp ett intressant ämne. Innehållet i välfärden och vem det ska vara till för och vem som ska stå för notan. Anna Dahlgren som skriver ledaren tänker både rätt och fel. Rätt gällande checkar men fel kring generella lösningar. Samtidigt så kan hennes ledare kanske få fart på en diskussion om just innehållet och dess finansiering på sikt. 

Den generella välfärden är ett av Sveriges signum. Att alla oavsett bakgrund och inkomst ska kunna ta del av de tjänster som vi gemensamt kommit överens om att samhället ska erbjuda. Skyldigheten är att vi solidariskt hjälper åt att bekosta systemet och inte överutnyttjar det då de drabbar någon som har ett större behov. Att det är generellt innebär också att alla känner ett ansvar att vara med i finansieringen. Därav är, som exempel, barnbidraget generellt till alla ungar oavsett vad deras föräldrar tjänar. För det generella innebär också låga administrativa kostnader vilket leder till ett billigt system. Att alla familjer/barn får barnbidrag innebär att även den rike får en slant på kontot, men att den är bra mycket lägre än vad de betalar till systemet. Detta gör ändå att man behåller legitimiteten för välfärden. När det gäller den delen av välfärden som täcks av socialförsäkringar är det där mer skakigt om legitimiteten då man allt mer känner sig som en bidragsgivare än en som är en del av systemet. När ersättningsnivåerna blir så pass låga att man måste täcka upp med andra försäkringar tappar man intresset till att vara med och finansiera det gemensamma. Vi är på vissa områden nära den gränsen nu om den till och med inte har passerat.

Så tillbaka till Anna Dahlbergs ledare idag med att kristdemokraterna vill erbjuda hemtjänst eller hemtjänstsliknande tjänster utan att man ska behöva genomgå en biståndsprövning är intressant. Dels så har systemet varit i drift i Linköping under många år (trots att man hävdar att det är lagvidrigt) fördelarna med denna utbyggnad av det generellla är att man tar bort en massa administrativa kostnader. Samhället kommer tidigare in hos äldre och kan på det sättet förebygga framtida försämrad hälsa. Det är vidare en utbyggnad av den generella tjänsten som samhället erbjuder och på det sättet kan också betalningsförmågan öka då fler känner sig delaktiga. Nackdelen är att hur prövas den enskildes rätt gentemot lagen om det uppstår tvister om den enskildes behov. Idag med biståndsbedömning så finns det tydligt svart på vitt vad man har rätt till att få hjälp med. Om det brister finns det juridiska möjligheter som ett generellt beslut inte har. Men att bjuda på checkar är inte en väg som gagnar den enskilde eller samhället på sikt. Det är en modell som kommer slita isär, istället för att föra samman.

Avslutningsvis så pekar Anna Dahlberg på något intressant och det är kopplingen mellan individens ansvar och det gemensammas. Jag har i tidigare postningar pekat på just detta, kring det egna ansvaret när det gäller exempel operationer och sluta röka. Att förstå kopplingen mellan vi och staten och att det inte är en skillnad. Vi är staten och den krona du snor åt dig är en grannes, eller att den innebär att du inte får operationen i tid eller att din unge får vänta innan en dagisplats finns. Att din mor inte får pensionen uppräknad och en bra äldreboende ty du jobbar svart stora delar av ditt liv och slagit myt i att blåsa staten, det vill säga dig själv och dina släktingar. Vi har missat att förklara sambandet

Så med detta resonemang finns det inte plats för ett femte jobbskatteavdrag. Det finns plats för generella uppräkningar av våra system. Det finns plats för uppräkningar av statsbidragen till våra kommuner och landsting. Och valet 2014 borde handla om vilka gemensamma tjänster som vi ska erbjuda och hur vi fördelar kostnaderna. För från var och en efter förmåga till var och en efter behov må låta som floskler men är grunden som byggt ett av världens rikaste länder. Orden är fortfarande aktuella men verktygen behöver vi se över. Det är vad valet 2014 borde handla om.

Vill man gå vidare i samtalet så är Peter Wolodarskis söndagskrönika klart läsvärd och bygger vidare på resonemanget om välfärden och politikens innehåll.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Välfärden, Skatter, Expressen, Anna Dahlberg,