Om ett år vet vi vem som vann valet. Något oklart möjligen vem som sitter på vilken stol. Färdriktning och kamrater kan vara klara. Samtidigt som jag skriver dessa rader läser jag Irene Wennemo om vad partiet kan möta. Hur Socialdemokraterna med arbete över blockgränserna förlorade röster men säkrade landets ekonomi. Men vi såg samtidigt valet 2010 där samarbetet på ett mycket organiserat sätt med Vänstern och Miljöpartiet ledde till en förlust. Aron Etzler som skriver en bok kring Reinfeldt delar inte analysen att det var vänstersamarbetet som ledde till förlusten utan ett svagt ledarskap från socialdemokratiskt håll. Något som varit den socialdemokratiska rörelsens signum, ledarskapet. En ledare som antingen genom ett pekande eller demokratiskt ledarskap lyckats få rörelsen att gå åt samma håll. Karin Pettersson drar lite jämförelser med fotbollen idag och när jag läser det så ser jag likheterna. Hur ledarna sakta men säkert blir verktyg för PR-nissarna och vi ser inte längre vilka de är och vad de står för. Man tappar helt enkelt äktheten för en påklistrad potemkinkuliss. Dåliga kulisser gör sig inte ens på film…
Socialdemokraterna är med andra ord i starkt behov av starka ledare både nationellt och lokalt. Det är dock inte samma sak som en diktator. Men en ledare som kan leda. Mona Sahlin fick inte den rollen, Håkan Juholt hann inte ens prövas och frågan är vad Stefan Löfven står i frågan. Många börjar nu känna en osäkerhet över ledaregenskaperna. Bilden från sin tid i IF Metall var just att han var en stark ledare som kunde driva sin organisation framåt och leverera resultat, men ett parti? En ledare måste inte alltid vara älskad, men respekterad.
Den första december så har partiet i Vimmerby medlemsmöte där ordförandekandidaterna för kommande mandatperiod ska beslutas. Hur valberedningen tänkt i frågan om ledarskap och laganda vet vi inte än då förslaget inte är presenterat. Är inte ens säker på vad jag finns i pusslet. Ett tag så var jag borta och sedan så verkade jag vara tillbaka, men var de landade vet nog bara de, än så länge… Någonstans så är det fult att prata om den starka ledaren som partiet behöver utan det göms i snömos om demokrati, som om det fanns en motsats?
Några tankar mellan folkrörelse, ledare och PR-nissarnas marknad…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle,
