Ska kommuner åter få mer arbete när staten inte klarar av
sina beslut? I ett första skeende så kan (S) förslag om att kommunerna ska ta
hand om antagningen även till friskolor kännas som en bra lösning, men åter så
får man över mer arbetsuppgifter på kommunerna och man tar inte tag i knäckfrågan. Den ideologiska, värderingsmässiga om systemet. Man svarar på fel fråga. Man svarar på utförarnas fråga och inte väljarnas...
Sorteringsskolan och snabba cash är det nog ingen som vill
ha men frågan är hur vi politiskt ska motverka detta. Förslag om att man måste
äga skolan i minst 10 år är ett förslag. Vet inte om 10 år löser problemet och
om de ska vara 5 eller 15? Nu kommer (S) med et förslag om att det är
kommunerna som ska sköta antagningen till samtliga skolor oavsett
ägarförhållande. Visst så kan det lösa en del problem men fortfarande så finns
kommer man inte åt grundproblemet. Inge törs liksom ta i kärnfrågan om den
ideologi som råder inom allt fler sektorer av välfärden. Hur vi snabbt blir en
summa pengar som antingen ger plus eller minus i kassan. Vi minns Maciej
Zarembas reportageserie i DN kring sjukvården där vi alla plötsligt blev en
peng. Vi har sett vad som sker inom äldreomsorgen med Carema som symbolen för
misskötseln. Nu är det skolan som är framme för granskning.
Kan inte svara idag men känner att små punktinsatser på de
olika områdena kan råda bot på kärnfrågan. Hur vi kan kombinera valfrihet,
rättvisa och solidaritet. Hur vi i dagens samhälle fortfarande kan ha parollen
”från var och en efter förmåga till var och en efter behov” fungera i dagens
samhälle och vad innebär orden i parollen? Går det fortfarande att driva en
politik med detta som utgångspunkt? Jag vill gärna tro det men när
partiledningen inte ens orkar ta tillbaka det femte jobbskatteavdraget och på
skolans område sätter en siffra istället för att göra en djupare systemanalys
blir jag tveksam. Någonstans så är jag osäker på om man tror att dagens system
ligger totalt fast och att det bara kan göras justeringar i marginalen. Men
lyssnar man på allmänheten så är viljan att göra mer stor. Ingen vill ses som
en peng när man kommer till akuten, lämnar barnet på dagis eller blir nekad
äldreboende.
Den högersväng som samhället gjorde för ett par år sedan är
över. Allt fler intar en position som är allt mer vänster i välfärdsfrågorna.
Att de beslut som tagits av både röda och blåa regeringar allt mer saknar stöd
bland de som brukar tjänsterna. Det ska erkännas att många av de som dagligen
möter samhällets tjänster är mycket nöjda. Men bilden är att det blir allt mer
brister i systemet och det är där som åtgärder måste vidtas.
Nu går vi in i supervalåret och jobben är utlovade som en av
de stora frågorna. Men jag hoppas att vi kan få en stark ideologisk debatt om
hur vi ska organisera den gemensamma sektorn. Vilka ord som ska vara
grundstommen i det system som vi kommer vilja ha. En valrörelse där vi lämnar
år, procent och ören därhän och låter partiernas berättelser vara vägledande
för väljarna. Jag vet att det kan bli tufft för partierna att plötsligt ta fram
en berättelse om hur våra respektive samhällen ska se ut. Partierna har nu chans att svara på den rätta frågan...
Media mm: Ab, DN, DN2, SVT, Brix Ski,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, skolan, äldreomsorgen, sjukvården, Välfärden,
