Ska börja med en liten utflykt till gårdagens kommunstyrelsesammanträde i Vimmerby där en privat entreprenör ska köpa fastigheten som idag rymmer ett äldreboende som är utdömt och nytt är under byggnation. Entreprenören vill nu ha tillträde snabbare för att kunna inledda nödvändiga renoveringar (bland annat läckande tak) och en diskussion om skrivningar i avtalet kom upp. Man ville ställa tuffa krav på entreprenören kring störande byggnation och vem som skulle ha veto att döma av det. Diskussionen om tuffa skrivningar gick höga och snabbt började man inse att det nog inte var hållbart. Jag ställde den avgörande frågan om hur vi agerat om vi själva behållit byggnaden och själva gjort denna renovering. Det visade sig snabbt att inga direkta skrivningar om veto hade funnits utan att det bara varit att köra på.
Vidare så går vi ut på vårt torg och ser vad som pågår. Där står några nazister från Svenskarnas parti och i den andra änden så skriker sig antinazister sig hesa. Med kameror som vapen så kartlägger båda sidor varandra så gott det går. När nazisterna fotograferar så är det ett hot mot demokratin, men när vi gör detsamma är det ett skydd mot demokratin. Vi och dom…
Från torget så öppnar vi dörren och kommer in på kommunfullmäktige i Borgholm på Öland. Där ledamoten Per Lublin bestämde sig för att hans väljare skulle kunna få se vad som händer och tog upp en kamera (tror det var mobilkameran) och satte igång och filmade det öppna sammanträdet. Tidigare så hade fullmäktige varit filmat men sparats in av ekonomiska skäl tror jag. Så generellt är det inte förbjudet att filma ett kommunfullmäktige sammanträde som är öppet för allmänheten och media. Men Lublin kunde tänkas ha andra baktankar med filmandet än att ge sina väljare en möjlighet att se hur han hanterade förtroendet som han givits i val efter val (Visst kan man grubbla över det, men det är en annan fråga…) och slängdes ut av polis. Media som var på plats filmade själva det hela utan att bli utkastade, ty de tillhörde den goda sidan.
Tre olika skeenden men ändå samma. Hur en majoritet bestämmer vad som är ok att göra för vissa men inte för andra. Hur regelverket bestäms utifrån dagsformen och medias rubriker. Hur vi måste förstå att ”demokrater” måste skydda sig gentemot nassar med maskering men att tvärtom är fördjävligt om hotfullt. Det handlar om en balans kring yttrandefriheten och demokratin. Vart går gränserna? När vi sätter den politiska organisationen i en kommun, landsting måste vara medvetna om att vi ska leva med den oavsett hur det går i valet och alla som får väljarnas förtroende måste ha samma möjligheter. Att man inte plötsligt kan skriva om reglerna bara för att fel lag vann. Om så varit fallet hade Bajen ständigt segrat och AIK och Djurgården spelat i gärdsgårdsserien. Någonstans så måste man inse att man inte är bättre än man spelar. Att man måste bygga det egna laget och se till att man får förtroendet. Att man tål att granskas både från höger och vänster. Att det som är ok för oss måste vara ok för de andra också, även om det tar emot. Det är demokrati. Där även den obekväme får höras och synas. Frågan är inte lätt och jag känner ett obehag i vad jag personligen står. Samtidigt som jag vill krossa nazismen från grunden och att de som står bakom detta ska rökas ut, men så kommer den där frågan om vad som vi anser vara rätt idag anser vara rätt i morgon om vilken sida jag då hamnar på? Var går gränserna. Vi har med oss hela FRA debatten om vem som har rätt att kartlägga vem och avlyssna vem. För var dag så ställs frågorna allt besvärligare.
För i slutändan vem skyddar vem och mot vad?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, sverigedemokraterna, Demokrati,
