Jag ser två strider som utvecklar sig efter helgen. Den ena
om vinsterna i välfärden och den andra om försvaret. Försvarsstriden handlar
inte om att vinna valet för sakfrågan, utan om förmågan att leda landet i nöd
och lust. Men den första är det själva sakfrågan som är viktig och inte heller
med det troligt att valet vinns med denna. Om så var fallet hade Vänsterpartiet
varit landets största parti och det är de inte…
Så när helgen är över kommer ännu en undersökning där de
stora partierna ligger rätt stilla. Generellt är det små växlingar som man inte
kan dra för stora växlar på. Visst finns det bland hästsossarna en begynnande
segerdans men jag tycker att partiledningen har lärt sig läxan från 2010 och
håller huvudet svalare än då. Men om de
sedan klarar av att formulera en politik som upplevs som trovärdig och ett
ledarskap som upplevs som stabilt för väljarna är en annan fråga. Stefan Löfven
är enligt undersökningar nästan i kapp Fredrik Reinfeldt i popularitet, men min
bild är mer att Reinfeldt sänker sig själv än att Löfven lyfter på egen hand.
Så vad är det som avgör valet? Dels är det konkret hur stort
stöd Sverigedemokraterna får. Det andra är vilka partier som kommer finnas kvar
i riksdagen efter att valet är klart. De parti/grupp som på bäst sätt klarar av
att presentera ett regeringsalternativ som upplevs trovärdigt av väljarna
kommer också få deras stöd. Här ska jag vara tydlig med att väljarna inte köper
den sittande Alliansen som trovärdig med en till två partier klart under
fyraprocentsspärren. Det rödgröna alternativet är inte heller självklart. Men
för den delen söker jag inte ett blocköverskridande alternativ som första val
utan att de rödgröna blir tydligare med vad de kan erbjuda. Visst har Löfven
gjort klart att han efter valet formerar ett lag som får bäring i riksdagen.
Ett lag som får ett stabilt underlag att regera under den kommande
mandatperioden. Att den socialdemokratiska politiken ska lysa starkt i detta
lag. Sunt kan jag tycka, men frågan är om väljarna kommer nöja sig med det. För
sedan 2006 så har blockpolitiken förstärkts både i retoriken och det praktiska
vardagliga politiska arbetet. Väljarna har sett utvecklingen och kan vara mer
fast i den än vi anar.
Så jag började med försvaret och vinsterna i välfärden.
Genom att partierna inte verkar ligga så långt ifrån varandra i dessa frågor,
inte som de upplevs i alla fall och i skolan så knuffas de på samma ruta verkar
det som om det inte blir sakfrågor som avgör valet. Allt kokas ner till
ledarskapet. Vem klarar av att leda landet i nöd och lust de kommande åren?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Vimmerby, Centern, Demokrati, oppositionen,
