Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20140117

Lämnar (S), gör inte jag

Så missade de tåget med ett par 38 sekunder… Ilskan var stor hos paret som blev stående på perrongen… Samtidigt som jag betraktade det kunde jag också konstatera att få herrar passar i mössa och det gjorde mig lite smånöjd.

När jag väl är på tåget kan jag konstatera att min tanke om den bakvända akademiska kvarten är skön att ha. Läser i tidningarna att en av de socialdemokratiska ”profilerna” , Björn Fries, lämnar S för att gå till Vänsterpartiet. Vet inte om det är nått att slå på trumman för men media känner det som ett nålstick mot Stefan Löfven. Det leder mig in på tanken om partierna och det allt viktigare delen med personer. Det finns en jakt som det inte talas högt om att få de där namnen som inger förtroende att ställa sig bakom den ena eller det andra partiet.

Innan jag fördjupar mig i frågan om personval så blir dock Björn Fries byte av parti intressant och bygger på frågan om trianguleringen i mitten. Jag har tidigare hur Vänsterpartiet kan vara en vinnare på det då det ställer sig på sidan om och utmärker sig bland de andra partierna. Det andra partiet som utmärker sig är Sverigedemokraterna och de lockar nu till sig missnöjda moderater. Det kan vara så att de gamla stora etablerade partierna inte längre orkar förnya sig eller rättare sagt anpassa sin ideologi till dagens samhälle utan kortsiktiga kampanjvinster är det som söks. Det är inte bara väljarna som får allt svårare att finna ett parti att ställa sig bakom, utom även inbitna medlemmar som känner en allt större vilsenhet med vart partierna är på väg. Men jag har kunnat skönja en sväng åt vänster i mitt parti, men den är inte tydlig och det gör att det är arbete som väntar för partiledningen att tydliggöra vart man står i de olika politiska frågorna och våga ta striden och inte titta så mycket på vart motståndarna positionerar sig. Det får bli en fråga när frågan kommer till beslut och det är dags att förhandla. Nu sker jämkningen långt innan dess och väljarna ser inte skillnaderna om de ens finns. I veckans partiledardebatt så var det Vänster som var tydligast på den frågan medan Mikael Damberg höll sig inom ramarna i sina angrepp på moderaterna

Att Björn Fries med sitt sociala engagemang lämnar S är på det sättet en förlust, men jag kan samtidigt förstå honom då Socialdemokraterna inte längre har en socialpolitisk profil. Med uttalande om att villaägarna i Nacka inte ska behöva känna en oro vid maktskifte sänder en konstig signal till väljarna. Inte kan det vara det primära med en socialdemokratisk ledd regering. Vi måste väll ändå ha starkare frågor som vi vill ändra på vid en valseger. Behållandet av det femte jobbskatteavdraget som kostar 12 miljarder är det svårt att bedriva en rättvisare politik. När nästa stora fråga för att få loss pengar är att söka i den statliga administrationen, som i sak är riktig, men det kan inte lösa det långsiktiga reformutrymmet som vi behöver för att åter föra Sverige på en bättre och jämlikare väg. Irene Wennemo skriver bra på ämnet i dagens ledarekrönika i Aftonbladet.

Åter till frågan om personvalet. Det positiva med detta är att vi som är valda eller som kan tänka oss bli valda måste på ett tydligare sätt ta ett mer personligt ansvar för vårt handlande och kan inte bara gömma oss i kollektivet. Det är bra. Men på andra sidan finns risken att karismatiska personer med liten eller obefintlig politisk vilja kan ta sig fram genom populismens väg till uppdragen. Jag kan tydligt se att de inte klarar sina uppgifter över tid utan oftast landar i att de sviker dem som valt att kryssa dem. Partierna har här ett viktigt uppdrag att se till att deras kandidater kan hantverket som de kommer bli valda till. Politik är inte alltid sexigt utan oftast rätt grått och vardagligt med ett gnetande som metod.

Valåret är här och jag sitter på tåget till Stockholm och grubblar vidare på om tråden jag ryckte loss i skjortan kommer leda till att den faller samman under dagen och hur omgivningen kommer hantera mig i bar överkropp? Konstaterar att vissa frågor mår bäst av att inte få ett svar…


Media mm: Ab, Ab2Exp, SvD, DN, SVT, Johan Westerholms gästbloggare.
Mer av intresse finns på OpinionsverketIntressantLäs även andra bloggares åsikter om 
blog comments powered by Disqus