20121021

När ledaren hoppar ska medlemmarna hoppa högre?

Lite höst är det allt och det märks på ens tankar...

Ska ledaren leda eller följa? Ja frågan blir aktuell att ställa utifrån debatten om vinst inom Socialdemokraterna. Man kan till och med lyfta frågan till väljarna och om vi ska leda under en mandatperiod eller springa med fingrarna i luften och känna var vindarna blåser.

           Ibland så kommer det där frågan vem som leder ett parti. Ledaren eller medlemmarna? Direkt eller representativ demokrati i det lilla eller stora. Partierna lägger fast sin politik på kongresser och sedan är tanken att världen ska anpassa sig till det som beslutat så att politiken kan gälla över tid. Som i morgonens postning om löften är den politiska vägen inte den lättaste vägen att gå och frågan vem som äger makten att under resan bestämma om att ta en ny sväng för att komma vidare.

            För ett tydligt problem med dagens politik är att många av de tankar om politiken och hur den ska genomföras bygger på hur världen såg ut 2006 när vi förlorade makten. En tro att det i valet 2014 bara är att fortsätta där vi slutade 2006. Två problem vill jag påpeka. Vi förlorade valet 2006 för att väljarna underkände politiken (Allt kan inte läggas på Göran Persson även om det skulle kännas lättast) Vi förlorade även 2006 (och inte heller denna gång kan allt läggas på ledning och vänstern). Så när vi nu närmar oss valet 2014 så måste politiken omprövas och ledningen har här ett ansvar att leda partiet i denna prövning. 

            Så när Carin Jämtin leder organisationsutredningen är det viktigt att ta med hur beslutsgången i partiet ska se ut. Visst är det enkelt i de små partierna där mer eller mindre samtliga medlemmar kan deltaga på kongresserna och säga sitt. Med 100 000 medlemmar är det betydligt svårare. Vilka mandat ska partiledningen ha mellan kongresserna och kan man bygga in andra modeller för att stämma av aktuella frågor som ställer ens principer på svåra prövningar.

           Men grunden måste vara att ledningen oavsett parti och beslutande nivå skaffar sig den legitimitet från medlemmarna, väljarna att de får mandat att verkligen styra och fatta de beslut som samtiden kräver. Visst kommer inte alla gilla de beslut som tas. Men de är inte valda för evigt och kan vi få till en insikt om att man inte äger stolen utan bara har den till låns av medlemmar/väljare under en begränsad tid skulle det också leda till mer övertänkta beslut. Säkert också en bättre förankringsprocess för annars skulle omvalet vara rykt. 

           Tackar Peter Johansson vars rubrik satte mig på spåret till denna postning och Martin Moberg som gav mer input. Tja det var kanske inte det som Peter och Martin tänkte på när de satte sina rubriker, men det sände tanken till mig. 

          Och så verkar det som var man än tar ansats så landar man i vinstfrågan och det kan trötta mig. Den är inte den avgörande för välfärden utan är relativt liten. I Vimmerby finns knappt något privat (Lite LOV företag men ingen av de stora) men fortfarande så har vi brister i omsorgen och skolan, bara kommunala (Största stämningen pga mobbning). Så vinsten blir en pseudodiskussion som tar allt för mycket kraft från den andra. 

Media mm: DN, DN2Ab, ExpSvDSvD2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politiksamhällekulturpersonligtVimmerby