Kan det vara så att svaret kom från en amerikansk forskare i dagens DN. Att socialdemokratiska ledare inte törs vara ledare och leda landet och partiet. Hur de äldre ledarna pratade om folkbildning i bemärkelsen att bilda folket i vad som är nödvändigt för partiet och landet.
En plötsligt stor omsorg över vad väljarna vill och med det tappa fokus på vad man själv vill. Är det så att man tappat balansen emellan att leda och lyssna. Mona Sahlin sa att hon skulle lyssna på rörelsen och så det lyssnades och lyssnades så man glömde bort att leda. Ett gäng medlemmar var plötsligt vilsna efter att ha blivit ledda skulle de plötsligt leda ledningen.... Ja någonstans där så tror jag vi har en del av sanningen bakom socialdemokraternas problem. Traditionen är tung...
Pusselbitar faller på plats... Ledarskapet, politiken... Sakta så läggs bitarna. Ett nytt ledarskap med en ny världsbild och tron på att externa (PR-nissar) vet bäst. Någonstans så finner jag en känsla av att man inte klarar omställningen till en ny tid. Men omställningar till nya tider har partiet och dess medlemmar klarar förr och borde klara det nu med... Men jag känner mig inte lika övertygad längre... Som jag tidigare varit inne på så känns det som om självförtroendet är det som saknas. Både för den egna politiken och för att leda.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014,
Skickat via Blogsy
