Landsbygden, förorten. Så olika men så lika. Samma problem
samma möjligheter. Men lika och olika. Utanförskapet som ingen ser men ändå en
stolthet över sin bygd, ort. Heimat.
Killarna i förorten söker sig till spänningen i gängen i
bristen för att ha nått ”vettigt” att ta sig för. Grabbarna i byn söker sig
till sina gäng med sina värderingar. Värderingar som ofta ligger
främlingsfietliga krafter nära. Men invandrarkillarna och grabbarna i byn är
det egentligen ingen skillnad på. De vill detsamma, men uttrycker det på olika
sätt. De vill bli sedda, hörda och få nått vettigt att göra för att slå ihjäl
dygnets vakna timmar. Men samhället ser inte dem och deras kraft utan dömer dem
mer.
Pojkar från Arbetarklass:
Vill stanna men är tveksamma till om det går
|
Flickor från arbetarklass:
Flexibla i boendet men många vill vara kvar
|
Pojkar från medelklass:
Kommunen är ok. Men bra jobb och status finns någon annanstans
|
Flickor från medelklass:
Söderhamn passar inte, det är tråkigt och instängt
|
Kan man höra föräldrar som med stolthet pratar om att
grabben jobbar på bruket eller dottern städar på äldreboendet? Eller är det att
sonen pluggar i USA och dottern är aur pair i Paris som leder samtalet. Det
finns bland oss vuxna en kluvenhet till vår hembygd. En stolthet över den men
samtidigt så vill vi att våra unga ska växa upp någon annanstans. Men de som
inte kan eller vill lämna hembygden tar vi inte tillvara på utan de lämnas åt
sidan och tar sig ut på en vinglig väg som sedan fördöms av den vuxna världen.
På Facebook så jag ta del av en konversation (den verkar nu vara
raderad) om den unga grabben som skulle ut och bränna gummi medan en samlad
vuxenvärld i inte allt för vänliga ordalag bad honom fara till varmare ort. Jag
känner inte alla inblandade men språket var grovt och han som skulle bränna
gummi kunde läsas som ett rop på vuxna eller en protest mot vuxna som inte såg
honom om han inte gick över gränsen. Unga vill alltid bli sedda. Ser vi dem
inte som de är så gör de om sig så vi ser dem på det andra sättet.
Det finns en entreprenörsanda i förorten och på landsbygden.
Oftast fri men också en tvingad entreprenörsanda då det inte finns något annat
att ta sig för. Men ett av problemen är att samhället inte tar tillvara på den
kraften och ser till att möjligheter finns att utveckla de entreprenöriella
tankar som finns. Det är allt från coacher, faddrar till riskkapital mm som
behövs. En skola som ser individer och deras personliga möjligheter. Vidare så måste de lokala politikerna börja prata i positiva ordalag om
de unga som väljer att stanna i sin hembygd. Att ta tillvara dessa krafter i
den lokala utvecklingen istället för att skjuta dem ifrån sig.
Lite lördagstankar efter att pratat med Johan Westerholm
igår och läst hans postning utifrån våra samtal. För man kan välja att se
problem eller så kan man välja att se möjligheter.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, förorten, landsbygden, utanförskap, arbete, jobben, sysselsättning,
