Det pågår en debatt vem som är socialdemokrat och vem som är det inte. Jag titulerar mig Socialdemokrat och även demokratisk socialist. Som jag ser på det är det en rörelse som slår underifrån som är i ständig opposition mot orättvisor. Är dock så pragmatiska att man är beredda att kompromissa för att komma en liten bit mot målet.
Vi socialdemokrater har i stort samma mål men det som skiljer oss åt är vilka verktyg vi använder. Ett exempel, en del ser EU som ett lysande verktyg för att nå målet med internationell solidaritet medan andra ser det som ett sätt att hämna densamma. Utifrån detta kan man inte dra några slutsatser på vilka som är goda eller onda socialdemokrater.Det finns flera delar i socialdemokratin dels den kooperativa och den statliga. Ibland må de krocka men är enligt min utsago lika goda socialdemokrater
Det som har varit socialdemokratins stora problem under ett antal år är att vi inte går i takt med hur vi inom partiet ser världen. Vår världsbild ser inte lika ut. En förklaring tror jag är att de regionala skillnaderna har ökat. Även om världen blivit mindre så är avstånden större än på länge. Det jag menar är att media samtidigt blivit global som lokal. Förr fanns det en tidning, en TV kanal vilket ledde till att vi hade samma bild med oss till arbete eller kongress. Jag vill inte tillbaka men det tror jag är en förklaring till att vi är där vi är nu. Om jag ser på min kommun så är det en tidning som gäller för alla och för den är omvärlden grannkommunerna och inte mer. Den tar inte ens upp vad som händer på länsnivå. Då jag misstänker att det ser ut så på fler håll runt om i landet blir mina partikamraters världsbild något begränsad lika som de som dagligen följer DN och SvD inte ser bilden av vad som sker i riket på lokalnivån.
När sen partiet ska lägga fram en politik så blir det grupper inom partiet som inte känner igen sig då vi inte har den gemensamma problem bilden. Jag hoppas att de pågående rådslagsarbetet ska få partiet, och det känns så, att få en gemensam bild av hur världen ser ut idag.
Samtidigt finns den politiska vardagen som innebär att vi måste kompromissa både lokalt och globalt. Vi är inte ett diktatoriskt parti utan ett demokratiskt parti vilket innebär att även om vi har över 50 procent så bjuder vi in andra till bordet för att få breda uppgörelser som håller över tid. Det är vårt partis styrka som gjort att vi har mellan 40-50 procent av befolkningen bakom oss. Men alla beslut vi tar bygger på vår trygga historiska tradition.Det ska sägas att det finns lokala traditioner som också speglar av sig vilket gör att vi andra inte alltid känner igen oss vid en hastig överblick.
Nu ska vi under året samla ihop politiken som vi ska driva under kommande år. Vi kommer på partikongressen leverera en ny politik som bygger på de gamla klassiska värderingarna som bland annat Erik Laakso radar upp här.
Hoppas att detta inlägg i debatten kring socialdemokratin kan vara till någon nytta.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokratin, solidaritet, Demokrati, partier, historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar