Ser nu att ett antal borgerliga politiker och skribenter som nu börjar grubbla över framtiden för Alliansen och i ett större begrepp hela borgerligheten. Det känns som om en vilsenhet har infinit sig. Hur ska makten behållas? Vilka ska vara med? Hur ska det förhållas sig till Sverigedemokraterna? Vilken politik?
En fråga som nu kommit i dagen är hur alliansen rent tekniskt ska kunna behålla makten. Det förs nu fram tankar om olika valtekniska lösningar. Om vi börjar med det så är det bekymmersamt och där har vi på den RödGröna sidan liknande problem. Från att varit ett land med ett brett galleri av partier så stramas det åt åt två dominanta block. Det finns både bra och dåliga saker med det. Men det har inte förts en diskussion om det hela utan väljarna får bara buga och bocka och ta det som bjuds. Vad händer om det inte duger att väljarna bara stannar hemma och inte godkänner denna blockindelning. Med det gamla systemet har det varit block också, om inte så tydliga, och där har sedan politiken bestämts efter valet och inflytandet har speglats av valresultatet. Med andra ord så har väljarna kunnat styra politiken mer inom blocken. Nu ska det serveras färdig politik innan valet.
Nu har det på den borgerliga sidan förts ett resonemang som driver frågan ett steg till. Nu ska även de partier som inte orkar in på egen kraft räddas. Då är frågan om inte en gräns är passerad. Har väljarna bestämt att ett parti har tillräckligt med stöd så är det en tydlig markering. Att då med tekniska lösningar knuffa in dem är inte ärligt. Åter finns stora risker med att väljarna vänder partierna ryggen och möjligtvis motröstar på partier som vi inte vill ha med att göra.
Om vi går vidare till själva politiken som är kärnan i det vi gör, eller ska vara i alla fall. Vad vill de fyra allianspartierna i olika frågor. Är det ett gäng som är ense? Nja vill jag svara på den frågan. Ser vi på de RödGröna så har det under 12 års tid levererats gemensamma budgetar där jag känner att det inte direkt finns uppenbara förslag som bara är för att lyfta ett parti utan det känns samspråkat. När det gäller alliansen är min bild, kan vara färgad, att det är mer att man fått ge till de olika partierna. Här finns förslag som inte riktigt går i samklang. Ett exempel vårdnadsbidraget som bevisligen håller kvinnor hemma och pappabonus. Jag minns dåvarande folkpartiledaren vid den berömda badtunnan sa att för att få det att fungera så kan man få överge sina principer. Ett samarbete eller parti överlever inte om man lämnar sin grund. Är det vi nu ser.
Sist så är det sedan medlemmarna som måste vara med på de kursändringar som tas i ett samarbete men också i jakten på väljarna. När partier lämnar de principer som många av ställde upp på så varför ska vi vara med. Det är ofta inte sakfrågorna som får oss att byta parti eller säga att vi ite käner igen oss utan när besluten kommer längre och längre bort från våra principer. Det kan gå en gång eller två gånger, men inte mer.
Nu går resan mot september vidare och under våren kommer det komma program och strategier från både höger och vänster. Om mina funderingar stämmer får vi utvärdera när året närma sig sitt slut.
Andra som skriver klok.
Peter Andersson om sin recention av sin blogg. Johan W med en alternativ start på dagen. Peter J på Röda Berget kommer ha bloggstopp. Veronica Palm som både kommenterar SAAB och ger ett förtydligande på DN vad vi vill. Kent har lite självkritik som är klädsamt.Även Peter S är kritisk Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, partier, val 2010, Socialdemokraterna, moderaterna, RödGröna, Alliansen, personval, ideologi, makt, regeringen, folkpartiet, Kristdemokrater, Vårdnadsbidrag, SAAB, krönika,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar