Lördagsbtraktelse om el, sol och blommande ängar med unga idéer

Så är lördagen åter kommen och idag bara ett möte. Ett möte med spänning. Jag ska träffa elöverkänsliga i min roll som landstingspolitiker. Vädret ä visar sig på sin bästa sida solen gassar och den börjar nu producera värme som gör att det härliga droppljudet uppstår. Den j...vla snön är på väg bort (dock inte i den hastighet som man kan önska).Tanken går vidare mot hur skolan inte ger näring åt de fröer som inte passar in.


Har försökt att läsa på och det verkar som det finns en stor osäkerhet, okunskap om vad som verkligen är fallet. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på utan hoppas efter dagens möte kunna stå lite atadigare i frågan.

Jag har bestämt mig för att idag var en udda politiker. Jag ska använda båda mina öron och lyssna. Mer elefant och mindre krokodil.

Om jag nu går vidare och kommer till det som jag kallar betraktelse så blir det lite kring ovan om krokodil och elefant. När vi som politiker är ute och träffar våra väljare och medborgare så blir det svårt. För på den ena sidan vill de höra svar på allt och på den andra sidan blir det förbannande för att vi inte lyssnar. Som ett exwmpel kan vi ta det kommunala pensionärsrådet. Vi politiker ser det som ett utmärkt forum för våra äldrerepresentanter att få input till vår budget vilka frågor som vi bör satsa på, om det är områden som ska prioriteras framför de andra. Men vad händer när vi kommer med det blanka pappret för att få hjälp med att fylla det. Jo då kommer frågan vad tycker ni vad vill ni i politiken. Så det blir att gå hem och fylla i pappret för att sedan återkomma med ett fyllkletat papper. Då kommer det... Varför får inte vi vara  med från början nu är ju pappret redan ifyllt.


Därifrån så kommer jag till den kommentar som fastnade på näthinnan. Det var länge sedan nu men han som lämnade kommenteraren sa att vi bloggare bara kommenterar men vad vill ni. Vidgar man det till att även plocka in vårt kära pensionärsråd så kommer vi mot pudelskärna.

Vi människor har väldigt lätt att förhålla oss till att andras idéer och kommentera dem. Men att formulera egna tankar som vi sedan kan behöva stå för är mycket svårare. Ser vi då på skolan. vad lär den ut?  Våra barn har en miljon idéer om hur ska utveckla världen och vardagsrummet. Från stort till smått. Mycket är tokigt men en hel del är klart tänkvärt. Men sakta (snarare ganska fort) men säkert så försvinner denna tanke förmåga. Och jag vill nog ge vår gemensamma skola skulden. Dagens skola bygger mer på disciplin än att utveckla entreprenörskap. Vi måste låta de vilda blommorna blomma vi kan inte alltid slå med lien över ungdomens äng. Vi måste hitta former för att låta den vildvuxna ge kraft åt samhället. Att kanalisera denna kraft åt rätt håll.

Om ni undrar över bilden så är det valår och då ska man ju profilera sig själv så nu ser ni mig...:))

Andra som formulerar tankar, betraktelser eller krönikor under denna helg eller så.
Kent Persson, Mary Jenssen, Johan Westerholm, Peter på Röda Berget , Peter Andersson, Peter Soilander samt Antonsson. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, lördagsbetraktelse, betraktelse, elöverkänsliga, lyssna, entreprenörskap, skolan, ungdomar, politik, samhälle, personligt,