Mitt förstamaj en dag av stolthet och kamp

Första maj första maj varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Ja denna högtid för mig. Det är stort för mig att få gå i tåget mellan alla dessa människor. Vi delar en gemenskap om ett bättre samhälle för en och envar.

         Sitter nu och formulerat mitt förstamaj-tal. Det börjar pirra i mig. Om man inte är röd så tror jag inte det går att förstå vad det betyder för oss. Denna dag då vi samlas under våra röda fanor och åter tar ton till internationalen.
         För mig som är född i ett rött arbetar hem. Mor sjukpensionär och fadern kommunalarbetare. Farmor var med och startade upp kvinnoförbundet, farfar slog i trumman när tåget gick. Sedan skilsmässobarn med allt som de betyder. Uppväxt i en arbetarförort till huvudstaden. Ej gått gymnasiet utan fått läsa in det på kunskapslyftet. Långa perioder av arbetslöshet.
        Men så återkommande dessa tåg där vi enade stå oavsett var vi kommer ifrån. Idéer om en rättvisare värld för alla och inte bara ett fåtal som kan göra vad de vill. Jag minns när jag gick kungsgatan fram och ropen skanderande mellan husväggarna. Vi unga SSU:are som gjorde allt för att få igång de gamla partisterna. Nu vandrar jag i Vimmerby och ropen inte direkt skanderar mellan husen men orkestern spelar våra sånger och gemenskapen finns där. Den finns överallt där vi träffas under våra röda fanor.
        Ja fanorna är ett konstverk i sig själv. Denna energi och kärlek som är nerlagd på dem. Budskapet om broderskap, rättvisa och jämlikhet följer oss troget än idag. Och inte blir det gammalt utan så fort vi bekämpat en orättvisa dyker nästa upp.
        Det visar att en gammal rörelse är så modern. Att vi inte är klara med vårt uppdrag. Frågan är om vi någonsin blir det. Kommer Marx få rätt att vi når utopin som ger arbetarna sin rätt och möjligheter. Jag vågar inte chansa att den bara dyker upp utan fortsätter kampen för att nå möjligheternas land. Visst har vi fått det materiellt bättre men mentalt var finns vi då.  Såg på TVn hur man levde på stenåldern och den gemenskap som fanns arbeta mellan tre till fem timmar och sedan tid för familj och vänner. Har vi det bättre idag? Marx kallade det ursocialism. Är det framtiden så vill jag dit. Att få den tiden för familj och vänner så tror jag är fler som är på. Och vi måste ha drömmen levande vid oss när vi närmar oss vardagen, annars var tar vi vägen.

         Nu tar vi valborg och samlar krafter för den promenad som vi ska göra i morgon. Promenaden vi gjort i hundra år och som ska fortsätta i minst hundra år till. Det är arbetarnas dag och den ska vi fira för de som byggt vårt samhälle och protestera mot de orättvisor som är kvar att bekämpa.

Andra om 1:a maj Johan U och Alexandra och Peter Johansson och Hannah och  sedan en som inte förstått Herr Glennfalk. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 1 maj. demonstration, 1:a maj, Demostration, Demokrati, orättvisor, personligt, Rättvisa, broderskap, jämlikhet, socialismen, Socialdemokraterna, Peter Högberg, valborg,