Ser idag att Sanna Rayman har ett inlägg som fått igång fingrarna hos mina bloggande vänner. Från höger till vänster. Det finns ett par ingångar i detta som jag tänker beröra här. Det personliga med mitt bloggande. Del i ett sammanhang. Nya vänskaper. Ett sätt att nå ut. Att ta ansvar.
Om vi börjar med det personliga så har jag berört det i ett antal betraktelser. Men från början så var skrivandet inget som var direkt publikt för mig. Jag skrev nog mycket för mig själv och visste inte om det fanns en mottagare i andra änden. Men det växte och idag tillhör jag en av de etablerade politiska bloggarna i landet. Jag kommenteras, jag läses, jag bjuds in till diskussioner. Bloggen har för mig blivit ett sätt att utveckla mig som person och främst som politiker. Det är då inte bara skrivandet utan alla de kontakter och den input i form av kritik både ond som god.
Sedan när det gäller att vara del i ett sammanhang så är det min medverkan i NetRoots en glädje och visst kan NetRoots bli bättre. Visst är vi ett par som funnit varandra. Som Johan Westerholm skriver
Och det är naturligtvis omöjligt för mig att interagera med de övriga 549, jag väljer de som har ett format, ett språk eller något att säga. Men då blir interaktionen desto intensivareDet gamla uttrycket "man kan inte älska alla" stämmer bra och det gäller även om man spelar i samma lag. Men det finns ett annat kitt som håller oss samman. Vi har en gemensam övertyglese om hur vi vill samhället ska utvecklas. Ja vi är inte ense på alla kommatecken men färdriktiningen är klar. Om vi sedan inte hade varit med i NetRoots utan bara varit socialdemokrater som bloggat och fått vara med hur hade detta tolkats. Ja jag vet inte men jag ser gärna att fler blir med och att NetRoots fortsätter utvecklas och att det inom nätverket finns möjligheter för alla som vill att finna sina former för engagemang.
Och nu har jag varit inne och snuddat på det här med nya vänskaper. Dels har jag fått dem som jag bara träffar över nätet. Genom Facebook, Twitter och kommentarer. Men jag har också genom mitt bloggande och deltagande i NetRoots fått nya vänner för livet som jag har ständiga kontakter med. Där vi samtalar om allt från bloggandet till vårt sociala liv. För mig är det den största vinsten med mitt skrivande. Att mitt sociala nätverk har växt och att nya vänner som jag anser står mig nära och ger mig möjligheter till fördjupande samtal om livet i stort.
Men jag skulle ljuga om jag inte hade några politiska syften med skrivande. Om jag från början bara skrev och var en mer kommenterande skällande blogg (en del tycker nog att jag är så även idag) så går utvecklingen åt en mer tyckande blogg. Jag ser nu min blogg som en arena där jag inte bara kan kommentera skeenden utan också lite mer styra dessa. Men jag kommer aldrig skriva på beställning om det inte ligger i linje med vad jag själv tycker eller anser. så när de RödGröna släpper sitt förslag till budget kommer jag skriva. Inte för att partiet eller någon annan säger det utan för jag vill föra ut politiken som jag tror på.
Slutligen så kommer det ett ansvar. Att när man som jag bloggar mycket och har ett visst anseende gäller det också att man börjar tänka till om vad man skriver och hur. Kan jag slå hur jag vill eller finns det ett ansvar. Ja jag har ett ansvar för vad jag skriver. Dels handlar det om att vara ett god förebild för andra som vill börja skriva och sedan handlar det om min personliga ställning och trovärdighet. Åter så är jag inte i mål och en del övertramp, eller på gränsen, kan och kommer säkert att ske i stridens hetta. Men det är då jag vill att mina vänner både på den blåa som den röda sidan signalerar till mig så att jag kan göra om och göra bättre.
Avslutningsvis så kommer ett löfte från mig. Jag lovar att länka både till en röd och blå bloggare när jag gör ett inlägg (villkoret är att det finns någon som skriver på ämnet). Jag gör det för att bredda debatten och ge mer vinklar på frågorna.
Mediatips: Julia Skott skriver krönika i AB om detta.
Andra som skrivit om detta idag är Mary med ett mycket läsvärt inlägg. Kent och Seved som ger sin syn på det hela. Sedan har vi Tokmoderaten som gör sin tolkning av allt, som vanligt.... Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Söndagskrönika, betraktelse, Bloggar, sociala medier, politik, val 2010, personligt, vänskap, NetRoots, Socialdemokraterna,