Nu är det åter dags för Guldkalvsbröllop. Sitter och ser på tavlan på vägen som vi fick i present på vårt bröllop.
Alla ska ha sitt och vad ska jag få? Vill inte ha något utom en regering som tar arbetslösheten på allvar som begriper att det inte är en illusion att folket som inte har ett arbete att gå till växer för var dag som går. Att det finns en osäkerhet bland de som arbetar om vad som händer om jag förlorar mitt arbete eller blir sjuk. Den sittande regeringen bygger ett samhälle av otrygghet som inte leder till en utveckling utan bara en avveckling.
Men det är bättre och blunda för det och bekymra sig över vem som ska leda Viktoria till altaret. Ty där finns det pengar att tjäna. En arbetslös är ju inget annat än en kostnads post. Inget glitter och glamour.
Att Madeleine har det jobbigt och måste fly landet efter en separation ger löpsedlar men den arbetslöse som får separera för att familjen inte orkar hålla ihop då ekonomin brister talar ingen om. De barn som blir hängande mellan allt, då de inte längre får vara med sina vänner på dagis för deras föräldrar blivit av med arbetet. Men de är ju av proletär börd och inte blå.
Men media har inte tid och vår statstelevision anställer en hel hoper med folk som ska bevaka när två ungdomar gifter sig. Men se till de tio procent som saknar arbete eller de trettio procent, nä det är inget för oss. I Vimmerby är det inga som skriver sin bröllopshälsning i boken som är framlagd och oron är stor...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, bröllop, kungahuset, arbetslöshet, arbetslösa, jobben, jobbävning, Vimmerby,
