Som Peter konstaterar handlar det många gånger bara om ett skyltbyte och att samma personal fått nya kläder. Som jag tidigare sagt så är det många gånger rent idelogiska förtecken som drivit fram dessa reformer. Den tradition av en lång remissrunda och ordetliga utredningar har skuttats över för att snabbt komma till avslut.
En fråga som jag ställer mig i mitt Vimmerby är var finns det massiva trycket från våra patienter och brukare? För min del så har jag under alla år i politiken inte märkt av det. Det jag märker av är inte ett skrik på valfrihet av aktörer utan ett skrik på valmöjligheter angående hur utförande ska ske. För mig är det en stor skillnad. I det sista handlar det om brukarmedverkan och brukarinflytande.
Jag säger inte nej till privata aktörer inom välfärdens olika verksamheter, men vi måste ställa frågan varför och på vems villkor som de ska arbeta och verka. Vi måste tydligt markera att välfärden inte är en marknad utan grundläggande tjänster som vi gemensamt finansierar med grundprincipen att det ska vara den enskildes behov som styr och inte plånbok.
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Valfrihet, Landstinget, Apoteket, privatisering, val 2010,
