Efter att följt vad som sker i grannkommunen under alla år som jag bott i Vimmerby så var det Hultsfred som var känt för mig.för det var där som världens bästa festival fanns , nåväl kanske Roskilde?. Vimmerby var visst nått ställe där Astrid Lindgren föddes men som tonåring i Stockholm med rocken i hörlurarna var det Hulstsfred som gällde. Var dock aldrig där då min ekonomi och jag inte var ense.
Men väl nerflyttat till Vimmerby så fick jag möjligheten att komma in på festivalen och arbeta för facket. En ynnest tyckte jag. Att kunna kombinera ideellt arbete med att se sina idoler uppträda. Fatta vilken lycka. Att ge de hungrade rockers en bulle och en mugg soppa så de orkade en konsert till. Att se glädjen, samvaron. Brukar skryta med hur lugnt det var på området trots alla dessa människor från hela landet och alla samhällsklasser, förenade under rockens fana. som jämförelse ta vilken logdans som helst med 40-50 åringar och det är procentuellt mer slagsmål och fylla.
Med mitt samhällsengagemang såg jag nu vad som började hända i grannkommunen. Från att varit "känd" för hustillverkning, som lagts ner, till en självkänsla som började växa fram bland de boende i kommunen och även till del regionen. Från det som började i en källarlokal bland ett antal ungdomar till en industri inom upplevelse. Det är här som jag ser storheten med festivalen. Det må vara så att själva festivalen inte gått ihop men totalen frö orten kan bara vara plus. Hur hade befolkningssiffrorna sett ut utan festivalen och de utbildningar och företag som växt upp? Hur mycket hade man behövt lägga ut på reklam och marknadsföring som idag blivit gratis.
Frågan som också klingar i mitt huvud är om denna festival, landets enda, bästa, nu är historia. Vad kan hända med Astrid Lindgrens Värld? Finns det lärdomar att taga fram? En är att vi inte kan ta saker för givit utan det hela tiden krävs en tanke om morgondagen. Kan det varit här som det gick fel? Att vila på gamla lager. Att försent kolla vad marknaden vill ha?
Kunde vi grannar ha engagerat oss mer kring festivalen och det som sker än vi gjort idag. Upplever fast ingen, särskilt inte idag, kommer erkänna det. Det fans en avundsjuka över hur den lilla pluttekommunen kunde ha denna festival och hela nationens ögon på sig. Vi andra som hade så mycket bättre, så mycket mer. Men visst är det så att vi alla drog nytta av festivalen. De spillde över en massa på oss som vi inte kunde ta tillvara på bästa sätt. Vi kommer också märka det hål som nu uppstått.
Vet att det i kommunerna Vimmerby, Hultsfred och Västervik försökts med gemensamt destinationsarbete men ingen har orkat klara ut det. Det har också gjorts försök mellan de olika aktörerna i kommunerna utan att det orkat fram. Känner att man saknat den gemensamma målbilden och kommunreviret varit för starkt gentemot regionnyttan. Gamla groll och myter sitter i väggarna hos både politiker, företagare och allmänhet. Osunt? Ja, men en verklighet som vi lever med. Här finns inte utrymme för "den enes bröd den andres död". För här kan det vara så att att den andres död även är vår egen.
Media: Barometern, Barometern2, Östran, Vimmerbytidning, Ab, Ab2, DN, SvD, Ex, SR.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Hultsfred, politik, Hultsfredsfestivalen, konkurs, sysselsättning, Musik, kultur, Vimmerby,
