Efter att under en längre tid varit grubblande till de beslut som togs på kongressen och vad sedan också sagts av ledande företrädare börjar jag nu få en egen uppfattning i frågan. På en strand på Gotland så kom insikten till mig och det var inte så rolig som man kan tro.
Det handlar om ägande. Vem som äger våra gemensamma tillgångar. Hör sker nu en förflyttning så att mer och mer av vårat gemensamma ägande förflyttas till privata aktörer. Men enligt mitt parti ska det styras med kvalite. Jag blir skeptisk om det går.
Partiet pratar om att driftformen inte är intressant och där kommer kullerbyttan för om den inte är intressant varför var vi emot privatiseringen av apoteket?
Jo det handlar inte om driftform (ett vilseledande modeord) utan om ägande. Högern har alltid slagits för äganderätten för de har sett vad som följer med ägandet. Med ägande följer makt att styra. Med ägande kommer möjligheter till att fördela. Med ägandet får man makten över kunskapen. Och häri ligger den stora faran som vi inte har fört ett samtal om inom partiet. När vi privatiserar exempelvis barnomsorgen i en kommun så är det inte bara de materiella sakerna som byter ägare från oss alla till ett fåtal, utan också kunskapen som vi gemensamt byggt upp försvinner iväg till dessa bolag. Den utveckling som då sker i bolagen kommer inte alla till del utan stannar i just de bolag som fått kunskapen. Som ung SSU:are fick jag tidigt lära mig att "Kunskap är makt, makten åt folket". Jag tror fortfarande på det. Men gör mitt parti det eller finns det saker som jag inte ser längre?
När nu en kommun ska vi säga Filippa land, Täby, där vi inte har kvar någon egen barnomsorg utan den ligger helt på privata utförare. Om vi nu kommer med nya stora kvalitets krav vad händer? Kommer de privata finna sig i det eller flytta? Troligen kommer de flytta dit där kraven är mindre och lönsamheten större. Kvar blir en kommun utan barnomsorg och kunskapen att driva den har vi sålt ut. Vad ska göras nu? Vi har sålt våra gemensamma tillgångar. Vi har sålt den gemensamt samlande kunskapen.
Så jag är inte dogmatisk att allt ska ägas av det gemensamma men att säga att driftformen inte spelar roll är skrämmande för ägandet har en central betydelse. Socialdemokratin har av hävd haft det på agendan. Men om vi nu släpper ägarfrågan till högern kommer vi en väg som inte är lyckosam i kampen mot orättvisor och klassklyftor. Socialdemokratin behöver en ägardiskussion som tydliggör vad vi ska äga och vad vi ska överlåta till det privata.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, privatisering, Offentligt ägande, Socialdemokraterna, Söndagskrönika, krönika,