Det var svåra tider för arbetarna. Usla förhållanden och inget stöd funnes att få. Det var patroner och andra som såg arbetaren som ett verktyg i mängden. Ett verktyg som kunde slängas när det inte fungerande längre. Kastas ut i tomma intet...
Resan var lång och mödosam. Ingen gick säker och hoten och misshandlarna var vanligt förekommande. Men de gav inte upp utan visste att det fanns ett mål, en bättre värld för den arbetande befolkningen. Organiseringen började på arbetsplatserna och man visste att det gällde att samla alla för en sam är svag. Många var det som fick sätta sin hälsa på spel när kampen pågick. Men det var en rörelse som inte gick att stoppa just för den styrka som de samlade gemensamt.
De lyckades med att organisera sig på arbetsplatserna och sakta få till förändringar mot det bättre, men livet var mer än arbetet. Fruar och barn fanns i hemmet och de led under svåra förhållanden. Här nåde inte den fackliga kampen. Det behövdes en annan kamp för att nå fram på detta område. Den politiska. Man ska också vara medveten om att även om man nått framgångar på arbetsplatsen så var det långt kvar och många hinder på den uppsatta vägen.
Beslutet att nu ta sig an politiken och genom den vägen få till förbättringar på arbetsplatsen men också för den övriga familjen. De fackliga kamraterna bildade Socialdemokratiska arbetarpartiet. Det blev den fackliga rörelsens förlängda arm. Arbetarrörelsen började nu bre ut sig och sakta men säkert också få inflytande på den politiska arenan. Den första kampen var att se till att arbetarna med dess familjer faktiskt fick vara med och rösta. Så den första kampen gällde allmän rösträtt och högern strävade emot, men förlorade.
Kampen fortgår än idag. Det är samma kamp men i ny tappning. Fackföreningsrörelsen är än idag lika beroende av att arbeta både på arbetsplatsen men också genom politiken. Vi ser hur medlemmarnas intressen hela tiden är hotade. Det är allt från ingrepp på arbetsplatsen genom politiska beslut till arbetarnas barns skolgång. För arbetarrörelsen kommer alltid vara jagad av de som har makt och pengar. De finns högerns krafter som vill backa klockan till den tid då arbetaren med familj fick stå och buga med mössan i hand. Allt prat om fackets makt är inget annat än ett ideologiskt angrepp. För utan facket är vi snabbt tillbaka på ruta ett. där resan började. Vill vi det?
Nä fackföreningsrörelsen bildade socialdemokraterna för att se till att arbetarna fick sin intressen tillgodosedda både på arbete och fritid. Det gäller än och därav det naturliga i att facket stödjer sitt parti. Det finns bara ett Arbetarparti i Sverige och det är det parti som arbetarna startat och äger. Allt annat är bara att slå blå dunster och förvränga verkligheten.
Media: SvD, SvD2, Ex, Ex2, Ex3, Ab, DN.
Bloggat: Peter Andersson har skrivit kring detta.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, Facket, LO, Borgligheten, arbetarklass, arbetarrörelsen, val 2010,