Mitt parti, min analys. Ett steg till

Valet är över kvar ett antal kryss och valsedlar kvar att räkna. Sitter på min kammare och hör partiledningen prata om kris. Men vari ligger krisen och vad kan vi göra? Ska utifrån min position försöka dra mitt strå till stacken. Det blir ett antal nedslag över de som skett och vad som kommer behöva hända med mitt parti.

             Vill börja med att det inte råder en kris för de socialdemokratiska idéerna. De ligger starka över Europa. Samhällen söker socialdemokratin när de ska byggas upp eller om. Vi kan se hur USA finner sin egen socialdemokratiska väg med demokraterna vid rodret. Så vår grundide håller och vår ideologi är stark. Men hur hamnade vi nu där vi är med detta i bagaget och den viktigare frågan hur återtar vi styret.

           Kajsa Borgenäs som ska leda partiets arbete med idéutvecklingen är något på spåren när hon i Dagens arena pekar på hur moderaterna har en sammanhållande historia. Vi må inte gilla den men den visar på en väg. Vi har visat på en gigantisk korsning med en massa vägar. Men vilken vi ska ta har vi glömt att berätta eller besluta.

         Jag tänker på alla personer som jag och mina partikamrater mötte i valet som alla tog vårt material och log till och med såg glada ut att möta en socialdemokrat. Men sedan så röstade de inte på oss. Varför? Vi trodde att ett leende också var en röst. Men så var inte fallet kan vi bevisligen nu se. Så är vi inte längre en folkrörelse utan bara ett kampanjparti som idag har ont i käkarna efter alla leenden som vi givit i jakten på röster och kryss. Kommer stanna upp vid kryssen.

          Är personvalet en anledningarna till att vi inte har lyckats. Och jag tänker inte på personvalet som faktor utan mer hur vi ej klarat att hantera det. Med tanke på avsaknaden av en berättelse om vårt Sverige/världen har jakten på den enskildes kryss vikit frågan kring parkbänken istället för de sammanhållande berättelserna med ideologin som ryggrad. Jag tror att personvalet är här för att stanna och det gäller nu att ta med i beräkningarna om hur vi ska hantera det. Vi vet att för varje val och generation blir personvalet ett naturligt inslag. Vi behöver här koppla vår berättelse (kommer återkomma till den) till våra kandidaters erfarenheter att genomföra den. Inga solorace kring parbänkar och lyktstolpar. Vi är fortfarande ett parti, men med enskilda individer som ska bära ut våra idéer.

         När det gäller vår berättelse så visar vi på att socialdemokratin lever och frodas. Den socialdemokratiska idétraditionen är stark och sprider sig över världen. Det som vi behöver göra är att sätta bilden i dagens samhälle. Det delar som finns kvar av berättelsen ligger kvar i gårdagen. Vi har i mångt och mycket lämnat industrisamhället och Sverige ser annorlunda ut. Klyftorna och klasserna har inte minskat men ser annorlunda ut. Vi måste se det och utifrån det formulera vår berättelse och politik. Vår berättelse behöver inte vara lång men nära. Med personval behöver vi sedan finna våra berättare som kan föra berättelser vidare från själ till själ

        När det gäller politiken så har vi förlorat tolkningsföreträdet och tvingas förhålla oss till andra sanningar än våra. Dessa sanningar kommer som oftast från högerns Ekokammare. Vi har under långa perioder varit ledande i att kritisera samhället och presentera lösningar på våra gemensamma samhällsproblem. Parollen att vara i ständig opposition mot orättvisor har vi lämnat efter oss. En tjänsteman på kommunen sa för ett antal år sedan att vi politiker måste sluta vara förvaltningarnas advokater och bli det vi är. Medborgarens ombud gentemot kommunala förvaltningar. Detta är inget specifikt socialdemokratiskt problem men vi har chansen att fånga frågan och åter göra den till vår. Vi bildade arbetarkommuner för att den borgerliga kommunen inte passade oss. Nu är vi en del av den borgerliga kommunen och vi känns rätt nöjda med det.

        Det leder över på vår organisation som lever kvar i det förgångna med Arbetarkommun som ingen vet vad det är eller vad de kommer ifrån ( Om man inte gått alla SSUs och partiets kurser och cirklar). Johan Westerholm har skrivit å frågan och jag kommer inte fördjupa mig mer än att vi måste finna nya strukturer för vår organisation. Den behöver bli enklare och rakare samt nya kommunikationsvägar. Tror det är extra viktigt att vi arbetar med det lokalt. Det ger en övergång till nästa fråga.

       Det är nätet och vad vi kan och ska göra där. Jag har bloggat sedan maj 2007 och känner att det är en utveckling som gått med rasande fart. Personligen så har jag funnit min roll. Ett forum där man ges utrymme att skriva till punkt. Har dessutom fått en massa input tack vare det nätverk som NetRoots innebär. Här har partiet gjort rätt som givit oss friheter att skriva om allt utan pekpinnar utan funnits med som ett stöd. Både personligt men också genom den information vi kan ta dela av. Jag kan inte nämna NetRoots utan att ge en stor eloge till Johan Ulvenlöv och Björn Fridén som ger oss allt vi behöver för att kunna och orka fortsätta.

       Om vi ska gå vidare så har inte bara Nätet med NetRoots lyft mig, utan jag hävdar att vi haft en avgörande betydelse i valet. Det tempo som vi haft när vi enat drivit frågor gentemot regeringen eller högermedia gör skillnad. Ta bara som exempel hur en ensam bloggare som blir funnen av andra lyfter en fråga så den är på väg att avgöra valet. Vi vet nu inte vad som hänt utan henne eller en lovande tjänsteman. Men det gav eko i övriga världen. Den traditionella median har försökt förringa oss som skriver och verkar på nätet. Men vi ser sakta hur de på tidning efter tidning startar upp egna bloggar antingen de själva skriver eller försöker locka in lokala politiker och tyckare. Det är en märklig utveckling då de anser att bloggen inte tillför något.

       Många partimedlemmar ser inte att vi gör skillnad men vi ser våra tankar, ibland till och med våra meningar, på de lokala ledarsidorna. Det är dags att vi tar steget ut i ljuset och visar på att vi gör skillnad. Jag vet att den centrala partiledningen ser oss som en tillgång. Men när de gäller lokalt och regionalt så har de inte riktigt kunskapen om hur de ska använda sig av oss som kan den biten. Kan ibland få bilden av att de ser oss media och behandlar oss som övrig media. Eller så är vi bara medlemmar som alla andra. Här finns att göra och det är viktigt. För inte kommer sociala medier vara mindre 2014 och då är det fyra val att vinna. För att försöka ge någon form av sammanfattning av detta så kan man säga: -Vi är den moderna gräsrotsrörelsen som gör skillnad från botten och upp.

       Nu är bilden klar och vi får som det verkar en minoritetsregering. Det sägs att vi haft det förr och så är sant men inte med Sverigedemokraterna som vågmästare.

Tidigare: Mitt parti, min analys

Media: Ab, DN, SvD, Ex.

Bloggat:  Peter A och Peter J och Martin skriver

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsanalys, val 2010, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, partier, socialdemokratin, NetRoots,