Söndagskrönika och klass och klyftor.

Herr Westerholm ställde frågan och jag blev svaret skyldig. Men det var en relevant fråga som efter en stunds grubblande leder mig till denna krönika. Vet inte om vi/ni kommer bli klokare men förhoppningsvis så faller någon pusselbit på plats.

      I den eftervalsdebatt som nu börjar ta form inom och utom socialdemokratin så är det några frågor som ständigt återkommer. Frågor som kräver svar för att vi ska kunna ta oss vidare som parti och rörelse. Vi behöver ta reda på vad vi idag menar med klassbegreppet och vem som tillhör de olika klasserna. Det är här som Johans frågeställningar blir så tydliga.

Är invandraren, med flerårig postgymnasial utbildning från sitt hemland, som bakar pizza i sin egen pizzeria 14 h per dag 6 dagar i veckan eftersom han inte får något vanligt jobb, är han arbetarklass eller, i egenskap av restaurangägare, direktör och därmed överklass?

Är den 22 årige svenske ynglingen, som är självlärd i maskinkods och html-kodning och då utan ens gymnasiekompetens. Som nu junior programmerare längst ner på stegen på ett framgångsrikt IT-företag uppbär en månadslön på 30 000 kronor per månad - är han arbetarklass eller överklass?

       Världen och Sverige ser så annorlunda ut jämfört med för bara tio tjugo år sedan. Det finns dessutom stora geografiska skillnaderna. Fortfarande finns de traditionella bruksorterna med vad allt det innebär. Oavsett om bruket är kvar eller ej så är mentaliteten kvar och befolkningens tankar är fortfarande kvar i väntan på att bruket ska öppna igen. Det finns ingen annan värld. Dessa tankar slår även rot i den yngre generationen och få vill därifrån.

        Från bruksorten till storstaden med dess förorter är klivet långt. Det är olika verkligheter i samma land.  Jag har vandrat från förorten till den mindre orten Vimmerby. Genom Astrid Lindgren så ligger Vimmerby i ett mellanland. Mellan den gamla bruks/jordbrukskulturen och den nya tjänstesektorn med upplevelsen som grund. Slitningar uppstår och invånarna är delade.

       Med detta i sinnet och dessutom en globalisering av världen som gör att även bakgatan i Kampala är min gata så är det svårt att fånga en bild. Förr kunde vi som politiker måla världen i goda och onda, rika och fattiga. Alltid två klara motsatsförhållande. Graderna var tydliga.

      Men idag som Johan skriver i sin frågeställning så är det nog inte så enkelt att klass handlar om lönen, yrket. Jag vill nog hävda att det handlar mer om beroende, utnyttjad, och makten över tanken. Den gamla devisen kunskap är makt känns faktiskt mer modern i dag än när den myntades.

     Med att devisen att alla ska bli egna idag och skaffa F-skattesedel blir vi alla då kapitalister. Nej så är det inte utan vi kommer fortfarande vara i en beroendeställning till de kapitalstarka. Många gånger blir vi egna för att jobb, inte uppleva våra drömmar. Så med det i tanken är vi fortfarande livegna och då styrda av någon annan. Enkelt sagt så tillhör dem de förtryckas klass om vi ska ta till de stora orden. Visst låter det grovt men det finns uns av sanning i det. När man är i en beroende ställning som inte är frivillig så beskärs ens frihet. Det kommer alltid att vara så men graderna kan variera. Som ett exempel är framväxten av fackföreningar som gjorde att arbetaren fick större möjligheter inom sitt yrke att röra sig. Men idag som egen, särskilt inte vald egen, kan beroendet och då också lydnaden vara större än som anställd. Med det i tanken är den egenföretagaren mer arbetarklass än den anställde på bruket. Så den ena egenföretagaren är fri för han äger sin egen tid och ide, medan den andre är bunden och saknar rättigheter. Att då göra en svart-vit bild över klasser är omöjligt. 

       Här ligger den stora utmaningen för socialdemokratin. Att göra en problem formulering som så många som möjligt känner sig hemma i och utifrån det sedan sätta ihop berättelsen om möjligheternas land. Ett land som ger den anställde och företagaren möjlighet att växa tillsammans. Få en förståelse att alla behövs och att ingen blir bättre över att trampa på den andre. Att bygga ett samhälle som belönar arbete men inte straffar den sjuke eller arbetslöse. För i ett socialdemokratiskt samhälle är det arbetslinjen som gäller och har alltid gjort. 

Media: Ab, Ab2, DN, DN2, SvD, Ex.

Bloggat: Johan W fortsätter med sina frågor och svar. Kulturbloggen om kulturpolitiken

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Söndagskrönika, krönika, klassamhälle, klyftor, Socialdemokraterna, socialdemokratin, samhälle, arbetarklass, val 2010, eftervalsanalys, eftervalsdebatt