Socialdemokratin har enligt gammal tradition att belöna gamla bedrifter och har man väl kommit in i rullarna är det svårt att ta sig ut. Det är oftast om jag ska hårddra den egna döden som kan skilja dig från uppdraget. Detta funkar inte längre.
Att vara politiker är ett förtroende som man får under en del av sitt liv. Ett förtroende som ska omprövas efter max fyra år. Men hur många är faktiskt oroliga när prövningen kommer? För min egen del är delen innan valet tills alla uppdrag beslutande en fasa. Jag känner mig aldrig "säker" på att jag sitter trygg. För min del anser jag det vara sunt. Utifrån detta så kom gårdagens postning. Att inte ta detta förtroende på allvar.
När nu socialdemokratin har tillsatt en kriskommission som se över politiken och organisation är det av vikt att även man ser över rekryterings- och nomineringsprocessen. Genom att personer blir allt viktigare, oavsett vad vi tycker, så är det av vikt att de som i framtiden ska företräda oss får rätt förutsättningar.
Men innan vi tillsätter olika poster och uppdrag ska vi ha en bra rekryteringsprocess. Vi måste bli tydliggöra på vilka kompetenser som vi behöver i partiet för att kunna genomföra den beslutande politiken. Det handlar om att både kunna få fram den kompetens som vi behöver men också att kunna ge de som antar nomineringarna rätt förutsättningarna för att klara uppdragen.
Det måste inom partier bli tydligt att vi inte står för livstidsförsörjning. Det är ett förtroende som man har under en period i sitt liv. Det gäller att visa ödmjukhet inför det. Inte en anställning som man kan göra som man vill med (jaja det finns lagar och avtal) utan ett förtroende som kräver nått helt annat.
Men när det gäller rekrytering så är frågan vilka vi söker? När det gäller det klassiska nomineringsarbetet i partiet så ska alla delar av landet, kommunen vara med. Alla kön, alla yrken och viktigast av allt alla våra olika organisationer och fack. Men ställer vi frågan om personerna är beredda att företräda partiet på tuffa positioner eller om de kan klara uppdraget. Ibland är frågan ens om de brinner.
Med ett nytt sätt att rekrytera och nominera folk för uppdragen som bygger på kompetens ( Det behöver inte betyda att alla inte kommer få en plats) så kan vi bli vassare och bättre på att föra fram vår beslutande politik. Mycket av det kritik vi fått efter valet var att vi inte hade en politik och att våra företrädare, på samtliga nivåer, hade svårt att föra ut den vi hade. De som ska ta positioner ska också få de bästa förutsättningar i form av stöd och utbildning. Men med stöd följer också krav på att vara närvarande och ställa upp på partiet.
Vi måste i partiet ge de som inte gör som vi en plats. Jag ser att det finns en risk att vi blir/eller är fyrkantiga som stöter bort alla som har något nytt att tillföra. Det innebär att vi måste få en organisation som är flexibel. En organisation som ger utrymme till spänst och initiativ. En organisation som belönar nya idéer och inte skickar iväg dem och belönar de som suttit stilla på sin stol under alla år.
Media: Ab, Ex, Ex2, SvD, SvD2, DN.
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, partier, förtroende, förtroendeuppdrag,
