Världen ser inte ut som när jag var liten. Svenskarna åker till Thailand numera likt man åkte till Mallorca för. Världen är är mindre och genom det digitala genombrottet kommunicerar vi med vänner och bekanta i alla värdens länder. Själv har jag nya vänner i Mukono, Uganda. Det innebär att jag plötsligt följer vad som händer i Uganda. Att vi då ska vara en del av det internationella samarbetet blir en självklarhet.
Världen har på många områden blivit råare och brutalare. En otäck utveckling som ställer de humanistiska rörelserna i en speciell ställning. Ett ansvar vilar på våra axlar. Ett ansvar som vi måste ta. Häri ligger det ingen politisk konflikt bland de svenska demokratiska partierna. Men skillnaden kommer sedan i hur vi konkret ska gå tillväga och vem som har mandat att styra politiken. Är det FN, NATO eller någon annan? Det är av vikt att vi reder ut det och finner en blocköverskridande lösning på Sveriges agerande i omvärlden. Det behövs en långsiktighet som inte ändras på grund av skador eller dödsfall. Vi vet att det är risker som uppstår om vi bestämmer oss för att vara en aktiv part i strävan mot fred och förståelse. Antigen militärt eller humanitärt. Vi vet att det säkraste sättet att undgå skador och dödsfall på kort sikt är att stanna hemma. Men på sikt är det ingen lösning. Genom att världen blir mindre är grannens problem snart våra om vi inte hjälps åt.
Min förhoppning är att riksdagen kan finna ett sätt att hantera dessa frågor som inte bygger på snabba billiga politiska poäng utan på en långsiktig analys av det problematiska läget i värden och ett tydliggörande på vilka mandat vi ger oss ut i världen. För min del är mandatet tydligt och heter FN.
Media: Ab, SvD, DN, DN2, Ex.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte NetRoots valananlys!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, FN, afghanistan, Nato, Sverige,
