Vem är det som styr mig är det jag själv eller är det någon annan (En snabb hade här svarat min kära hustru). Frågan ställer jag mig just för att komma vidare med mina funderingar kring den framtida socialdemokratiska politiken. För mig är de en avgörande fråga kring frihet. Många är det som vill framhäva socialdemokraterna som en proteströrelse och jag hävdar att de har fel. Vi är en frihetsrörelse, men skiljer oss från högern i vår syn på frihet och för vem. Den socialdemokratiska friheten som jag representerar bygger på solidaritet. Det är ingen fråga som ryms i någons plånbok. Jag får frihet om jag känner att jag kan ge mina medmänniskor utrymme att tillsammans med mig växa. Jag tror inte vi växer ensamma. Vi behöver en växtkamrat. Jag kan inte köpa växtkraft för individen. Det är som doping de må fungera på stunden men skadar på sikt.
Visst kan jag låta mig styras men ändå känna frihet. Om jag vet att de som styr mig har ett syfte som jag delar. Ett syfte som innebär att jag kommer växa. Ett styre som ger mig möjligheter till utveckling. Men det gör också att jag har ett ansvar gentemot min omgivning. För får jag dessa chanser så måste jag även tillåta att min omgivning får dem. Konkret innebär det att jag kan behöva stå tillbaka. Men om jag vet att jag kommer få mina chanser så ser jag inte det som en inskränkning i min frihet utan som en del av min utveckling.
Idag så lever vi inte efter detta utan idag så är det inte individen som ska tänka till utan samhället. Utan en minsta reflektion att samhället är vi. Vi har tappat frågan om den sanna friheten till att bli en ego sak. Vi måste finna en väg tillbaka där samhället inte är dem utan vi, du och jag. Med det så kommer vi få en ökad ömsesidighet som också leder till att vi inte utnyttjar systemen utan använder som det var tänkt. Jag talade men en som berättade historier från sin socialdemokratiska fars ungdom. Då var det inte en tanke på att använda de gemensamma om man inte var närmare döden än livet. Med det vill jag inte skuldbelägga alla som idag är sjuka och behöver sin sjukpeng. Utan att man visste att det var ens arbetskamraters pengar som man tog del av om man blev sjuk. Det är här som jag saknar sambandet idag. Det är som staten är en gigantisk kloss som snor våra pengar med ena handen och har vi tur får vi pengar (inte samma) med andra handen. Sambanden finns inte längre.
Jag vill vara fri och hoppas att socialdemokraterna orkar ta den nödvändiga diskussionen om en ny politik, byggd på våra värderingar. en politik som ger de stora grupperna och de som är förtryckta en ökad frihet. Ja det blev lite tankar så här innan kvällen övergår till natten.
Media: Dagens Arena 1 och 2.
Bloggat: Staffan kring Öppna kriskommission
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO
