Jag upplever att mitt parti var mer öppet när det var 2 miljoner medlemmar än idag när det är 100 000 medlemmar. Vi har sakta men säkert gått från folkrörelsen till kampanjpartiet. Med mediaproffs vida rattarna planeras allt. Det politiska budskapet som gick från mun till mun planeras nu genom medias olika kanaler. Men jag hävdar att det finns ett samband mellan hur vi utser våra ledare och hur vi planerar vår politik. En rörelse som går igenom hela rörelsen och lämnar medlemmar och sympatisörer utanför. En professionalism som inte är öppen utan stänger ute har smugit sig in i partiet.
Detta måste tillhöra gårdagen och vi har nu chansen med att utse vår nya ledning att ändra på detta. Att införa en ny ordning som tar tillvara medlemmarnas kunskap och samtidigt tar in en hjälp vi kan behöva för att få ihop det sista. Vi tar nu chansen att även engagera våra väljare som än inte är medlemmar i socialdemokraterna. Att åter bli en folkrörelse som folk känner förtroende för och som det finns en spänning kring. Så förtroenderådet ta chansen och ge valberedningen uppdraget att göra nytt och åter skapa ett spännande parti där det finns delaktighet för alla.
Det blev idag inte en krönika in sin vanliga form idag men så känner jag mig inte vanlig idag heller. Jag känner en frustration kring vad som komma skall med partiet som jag älskar. Men redan nästa helg så har vi en riktning att gå efter. Så väl läst mina läsare och kamrater.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO
