Snön faller och jag funderar på vart jag är på väg och får en söndagsgrubbling kring mitt politiska engagemang. Det är bra för inget är givet. Ibland så vill man kliva av. Känner att det inte finns mer.
Jag är en politiker och kommer alltid vara det men frågan som jag ställer mig är hur jag ska kanalisera mitt engagemang? Jag har i kommunpolitiken bytt arena från kommunstyrelse och omsorgsfrågor till kultur och fritidsfrågor. Hoppas de kan ge mig lite nytändning. Mycket av den politiska kraften får jag idag från mitt skrivande och de kontakter som de för med sig. Känner att tiden i talarstolen är över, för denna gång i alla fall. Att fronta har var varit min grej men bränslet för det har minskat över tid.
Har nu lagt tid och energi i socialdemokraternas förnyelse arbete och känner att jag vill fortsätta att finna lösningar på morgondagens problem. Men för att jag ska orka det så krävs det att mitt parti också inser det och lämnar gårdagen och tar sig an de problem som väljarna ser framför dem. Det håller inte längre att leva på gamla meriter. Kommer inte denna ändring så är frågan hur jag ska fortsätta med mitt politiska engagemang. En sak är säker jag kommer inte stanna som aktiv i en rörelse som inte tar tag i framtiden. Ett parti som inte ser att det behövs en öppnare organisation för klara de utmaningar som nya, och i viss mån gamla, medlemmar kommer att kräva.
Ska jag vara kritisk så kan jag känna att partiet i min vardag tar mer energi än det ger. Tack vare NetRoots och ni övriga i sociala medier så får jag den energi som jag så väl behöver för att vilja gå vidare. Men det kanske inte är fel på partiet utan mig. Framtiden må så utvisa det.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO
