20101113

Välkommen in, en krönika

Kollektivet. Ni ser bilden, men jag tänker gå vidare. Här är det inte 70-tal och flum utan det moderna. Jag ska här måla bilden av kollektivhuset där alla inte gör lika med det är rättvisande.

       Kollektivhuset på tre våningar. Agda 79år bor på bottenplanet. Hon hade en taskig höftled och hade hjälp av rullator. I huset skulle alla hjälpas åt för att det ska fungera. Många av sysslorna gjordes enligt uppgjort schema. Men Agda klarade inte trappstädningen. Var hon då inte solidarisk med de andra som behövde ligga där på knä och skura trappan. Jo det var hon. För i huset så bidrog man utifrån sin förmåga och det fanns ingen som Agda som kan läsa sagor och hennes Kalops var oöverträffad.

      Man lever efter devisen inte alla lika. Från rättvisa till rättvisande. Boendet är solidariskt och i huset så innebar det att man inte kunde köpa sig fri utan att det finns ett ansvar. Man hade sin delaktighet och sin frihet så länge det inte inskränkte på någon annan. Men det låg så naturligt i förhållningssättet att frågas knappt behöver diskuteras. Enkelt så nyttjade man varandras förmågor och kunde på det sättet maximera trygghet och frihet. Det fanns en plats för alla och man såg varandras styrkor.

         Om någon inte kan så hjälps man åt. Är man sjuk så är det en självklarhet att de andra ser till att den sjuke får den hjälp som han/hon behöver för att bli frisk. Lika självklart är det att man så fort man kunde var tog sig ner till den gemensamma matsalen för att åter vara en del av kollektivet. Alla visste att om man tog sitt ansvar fick man så mycket tillbaka.

       Tryggheten med att veta att de andra fanns där som hjälpte, tröstade och tog emot en om det gått åt helvete gjorde att alla de som var boende i kollektivet hade framgångsrika karriärer. Mycket beroende på att de vågade genom att kollektivet fanns där. Det ska sägas att med framgångsrika karriärer byggde det på deras egna värderingar och innebar inte bara direktörer. Det handlade om att de hamnat på platser där de kände att de kunde växa som människor.

      Välkommen in stod det på dörren och jag klev in. Det var en sådan känsla att man direkt kände sig hemma. Det var kollektivet S som jag kommit till. En känsla av att det här kunde vara ett parti, ett land...

Media: Ab, DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, Ex, Ex2.
Krönikorkamrater: Johan och Peter J och Peter S och Kent och Fredrik och Mary har eller är på gång med.
Bloggat: Fritt ur hjärtat och Mats Engström och Tokmoderaten och Martin på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,