Är lite avundsjuk på småpartiernas kaxighet. Med ena delen under fyra procent så borde det finnas lite ödmjukhet kan man som medlem i Sveriges största parti tycka. Men icke... Men risken är att de fastnar i ett tuggummi och ni vet hur det gick...
Lyssnar man på dem utan att veta hur stora de är så låter det som om de har ett folkligt stöd som ligger närmare 50 procent än fyra. Särskilt Kristdemokraterna äger denna konstform att göra sin politik till hela svenska folkets politik. Utan att darra på manschetten så står de i talarstolar runt om i riket och hyllar sin egen politik som det avgörande för landets framtid. Centern ska var alliansens förnyelsekraft trots att de fullständigt blir överkörda av moderaterna. Det parti som på något sätt har inmutat ett område är folkpartiet som blivit ett skolparti. Från ett brett socialliberalt parti till enfråge och där funnit sitt existensberättigande.
Men i talarstolen och media så finns det ingen självkritik gentemot sig själva utan de mesta är fortfarande socialdemokraternas fel. Bilden är att de har gjort allt fel och att väljarna står på deras sida men att man inte kan utläsa detta i opionssiffrorna. Tänk om vi kunde få lite av detta självförtroende i socialdemokratin. Vi erkänner att vi har kris men gör det med svansen mellan benen. Men även i valrörelsen så kunde jag känna att vi var på defensiven gentemot dessa pluttpartier. Så ryck upp er var stolta över att vara socialdemokrater med de ledande politiska värderingarna. Men akta er för tuggummit.
Media: Ab, Ab2, Ex, Ex2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, DN, DN2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Centern, Kristdemokrater, folkpartiet, Socialdemokraterna,