Jag fortsätter mina tankar kring den nystart som pågår inom socialdemokraterna och nu fortsätter jag mitt prövande kring företagandet och denna postning kommer kretsa kring det offentliga ägandet och hur vi hanterar det, eller inte hanterar.
I svepen av de senaste bonus och fallskärmsaffärerna i Vattenfall så väcks åter diskussionen kring det offentligt ägandet. I dagens på morgonen kunde vi höra Pontus Schultz samtala om kvartalskapitalismen, som jag skrev om igår. Allt utifrån den kortsiktiga vinstmaximeringen. En maximering som många gånger går ut över en långsiktig verksamhetsidé. Så dagens inlägg tar fasta på det och gör en resa kring det offentliga ägandet, eller som vi säger vårt gemensamma ägande. Socialdemokratin har genom åren haft en ide kring ägandet och medvetet eller omedvetet använt det för att utveckla landet. Iden är inte förbrukad utan kan åter användas för att föra landet framåt. Regeringen har idag lämnat över sitt ägar ansvar till bolagen själva och osunda kulturer frodas. Vi ser Vattenfall som typexemplet. Ett bolag med satsningar på kol och bonus avtal bortom allt sunt förnuft.
Bland de borgerliga så sprids myten om att det offentliga inte kan äga. Jag tror inte på det utan ser hur det offentliga ägandet i många länder ökar. Hur det som den moderatledda regeringen säljer ut köps av andra stater. För min är sinnesbilden av offentligt ägande just hur SJ och Televerket drev på teknikutvecklingen i den privata sektorn genom sina beställningar och krav. Stat och privat i en ömsesidig symbios. En tid då man inte såg varandra som konkurrenter utan såg varandras starka sidor. Johan Westerholm var inne på temat igår när han ställde frågan om familjen Wallenberg var rätt samtalspartner för att diskutera en utvecklingen av den svenska industrin och företagandet. Förr så var det så rätt, men idag? Vi behöver finna de bolag som idag står för utveckling och inte strävar efter förvaltarskapet som idag vi ser i Wallenbergs Investor.
För mig finns en tro på att vi ska ha ett offentligt ägande av en del företag. Det handlar om företag som ansvarar för olika typer av grundläggande infrastruktur. Det är bland annat järnvägar, tele- och dataledningar samt grunden i elnätet. Vidare så är Vattenfall en viktig del av vårt gemensamma ägande. Ett företag som jag anser ska vara en spjutspets i arbetet med att ställa om till det gröna folkhemmet. Att likt det gamla televerket vara motorn gentemot det privata i att beställa ny miljöteknik. Dagens regering vill inte äga och med det ta ansvar. Det verkar tydligt vara så att man saknar en verksamhetsidé kring ägandet och allt bottnar i det ideologiska med att vi inte gemensamt ska äga nått.
Jag kan se hur det brister i ägandet även på lokalnivå. De kommunala bolagen lever ofta sitt eget liv och ägarrepresentanterna kryper för vd,s ordergivning till ägaren. Åter kan man många gånger se en brist på ägaridé. Varför har vi bostads-, energi- och turistbolaget? Hur kan vi använda dem i den lokala utvecklingen? Vi kan se de kommuner som använder sina kommunala bolag att de även gynnar det lokala näringslivet då det ger sysselsättning. Det blir inte, rätt använt, en konkurrent utan en förutsättning för lokalutveckling. Jag lyfter här Södertälje och Sigtuna som två kommuner som använt det offentligt ägda bolagen som en kraft att lösa problem och få till utveckling. Men det krävs en stark ägare i form av politiken som har en idé. För krasst måste vi erkänna att vi vinner inte val på vård, skola och omsorg utan på utveckling där en av grundstenarna är företagande.
Socialdemokratin måste i sin resa i formulerandet av en nu politik våga närma sig ägandet. Det är en fråga som vi lämnar walk over i. Vi kan se det med vinster i vård och skola att det är en känslig del. Med omskrivningar som att ägandet inte är intressant utan det är regelverket kring som är avgörande försöker partiet göra sig fri. För mig fungerar inte det utan vi behöver ha en politik som definierar vad som ska vara i offentligt regi och vad som vi faktiskt kan lämna fritt till marknaden. Vi måste åter vara ägare. Det är inte fult med offentligt ägande, utan många gånger en förutsättning för utveckling.
Media: Ab, Ab2, E24, DN, DN2, SvD, SvD2.
Bloggat: Roger Jönsson, Ledarbloggen på temat.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, företagsklimat, entreprenörskap, frihet, politik, Nystart,