Det var Peter Strobl och Saras kommentarer som jag tände på och de lyfter två spår som ändå hör samman. Det ena är tidens tand och bristen på tid bland dagens individer och det andra är den föråldrade partisystemet (eller som Sara skriver ”fossiliserande”).
När det gäller skolan så finns det en risk som det skrivs med att historia inte längre har den givna platsen. Sedan är det frågan om DN sätter rätt fokus på frågan när det lyfter Berlinmuren och Andra världskriget som en av demokratins tydligaste symboler. För mig är det mer en fråga om det som sker i det lilla. Det är när demokratin i vardagen, på skolan, arbetsplatsen, äldreboendet och i kvarteret fungerar som också tron på systemet stärks och demokratin utvecklas. Peter Strobl lyfter just här tidsaspekten att förr fanns det en annan tid att samtala med varandra. Det där djupare samtalet som inte kunde få plats på 140 tecken. Samtalet om livet, samhället och grunden för demokratin. Det leder in på Saras påpekande om ett fossiliserat partisystem med förtroendevalda som mer ser till en yrkeskår än kallet som grunden var en gång i tiden.
Här ligger en utmaning för bland annat mitt parti och Johan Westerholm är inne på spåret kring hur den egna partikulturen ser ut och hur man tar sig fram i den. En grund med att man inte kan på på intresse utan att mer formalistiska utbildningar spelar en allt större roll och spridningen på kunskap från all världens jobb minskar i betydelse. Högskoleutbildningar direkt riktade till statsförvaltningen som gör att de beslutande isoleras allt mer från de som en gång i tiden lade sin röst på dem. Att ingångarna blir mångt och mycket samma när tjänstemännen moderat som socialdemokrat kommer från samma utbildning och i viss mån samma bakgrund. Lena Andersson är på spåret i dagens DN när hon skriver om Thomas Bodström.
En av de mer klatschiga uttrycken är ”att demokratin måste erövras varje dag” men frågan är hur vi politiker gör det och om vi verkligen är beredda att offra det vi har idag för att släppa fram något nytt. För ska vi kunna behålla demokratin är det inte att trumma in att den är bäst för våra unga utan att i realiteten låta dem bli en del av demokratin. Det innebär att vi måste riva partierna, som de ser ut idag. Se över vilka som står på listor och göra det möjligt att på ett helt annat sätt komma och gå. Vidare så måste partierna och då särskilt mitt eget öppna upp så att flera yrkesgrupper finns med vid det beslutande bordet så vi får en bredare bild, än den som uppstår i stadshuset, riksdagshuset eller landstingsbänken.
Jag sitter inte med svaren på alla frågor men är öppen för att min plats inte är för evigt och att mina idéer kan mycket vara gårdagen med en skolning i SSU och sedan vidare den traditionella vägen i partiet.
Avslutningsvis så var det bra med denna undersökning utifrån att det satte igång ett samtal kring demokratin och hur den ska överleva och utvecklas. Jag kommer på denna sida fortsätta tänka högt kring hur det kan ske. Inte med facit men med inspel som jag vill ha respons på. Tillsammans kan vi ta det där långa samtalet som plockar fram guldkorna som vi kan gå vidare med.
Media: SvD, DN, DN2.
Bloggat: Johan Westerholm och Martin Moberg fyller på tankarna
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, politik, Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, moderaterna, Socialdemokraterna, Skatter,
