Det visade sig att jag blev liggande i väntan på operation med med sjukhusradion i öronen kunde lyssna på partiledardebatten i riksdagen. Dropp i armen som ska föreställa frukost och flinka fingrar kommer jag stanna upp vid en analys av Statsministern, Fredrik Reinfeldt och den socialdemokratiska ledaren Håkan Juholt.
Kan notera att Fredrik Reinfeldt använder många ord för att inte säga något. Det var ett av de tristaste talen i Reinfeldts historia. Brukar inte tycka de är så roliga innan men idag så tar han priset. Inget av vad som ska ske utan bara hur bra de klarat krisen. Bilden av en regering som inte har en efterkrispolitik blir så tydlig. Det man kan märka är hur han försöker läxa upp oppositionen för att brista i
Han tar en stor del av sitt anförande till att citera många socialdemokrater kring regelverket kring statens finanser. Det är märkligt att det är så innehållslöst. Det finns inga visioner för framtiden. Det är ett tal som inte inger framtidstro utan ett defensivt tal som tar fart i gårdagen utan att komma fram till ens dagens datum. Trodde nog med en opposition som vaknat att moderatledare skulle vara lite mer hungrig.
När sedan Håkan Juholt för första gången äntrade talarstolen är det en självsäker ledare. En ledare som tar fart i historien och leder den in i framtiden. Det är ett tal som blandar klassisk socialdemokratisk politik med satsningar på den moderna. Sammantaget så var det en tal som inspirerade.
När Fredrik Reinfeldt går till angrepp på Håkan Juholt så landar han vid en bisats kring räntor. Moderatledare iklär sig rollen allt mer som en revisor och borta är den visionära ledaren som vann valet 2006.
Skillnaden mellan de två talen är som natt och dag. Det ena en trött ledare och den andre en som hungrar och sprutar av idéer. Visst har det blivit en del tabbar men som vårt moderata kommunalrådet säger bättre att testa en del idéer än att och misslyckas än att inte få något gjort. Självklart må man tänka till en gång innan man sprutar ut allt men från moderaterna är det tyst och frågan är om det tänks?
Så det blev ett par tankar från sjuksängen i Västervik. Kan säga att det var bra att lyssna avskärmat med lurar. Det blir en annan innebörd när man inte ser personerna utan det är rösten som måste bära. Här känner man skillnaden mellan de två stora ledarna. Rösten mellan en på väg och en som stannat upp. Tröttheten hos statsministern är tydlig...
Media: Aftonbladet, SvD, DN, DN2, DN3, Expressen.
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, moderaterna, Håkan Juholt, Fredrik Reinfeldt, Partiledardebatt, riksdagen