Två dagar med utvecklingsfrågor på agendan är intressant. Bilden kring hur den traditionella industrin och hantverket växer samman med utveckling och en botten i Astrid Lindgrens författarskap. Vi fick träffa byggherren Sven Harry som bygger ett privat konstmuseum eller ett monument över sig själv bara ett par hundra meter från Astrid Lindgrens hem i Vasaparken. Ett citat som fastnade och som kommer ligga som en grund för den framtida byggandet i Vimmerby om jag får komma till tals är ”Varje bygge kan bli en skulptur” Med tanke på hur, särskilt företagare, planerar och utför sina byggen finns det en bit kvar för arkitekturen i Vimmerby.
Det som saknas är att förstå att företagarna är en del av en helhet. Inte en isolerad ö utan en den av destinationen Vimmerby. Så hur fasader, tomter ser ut är en viktig del i det intryck som vi tillsammans vill signalera. Jag har lyft frågan kring ett skönhetsråd som skulle kunna vara en del i det arbetet med att få ett ”vackrare Vimmerby” För lite blommor på torget gör inget vackrare Vimmerby utan kan bara förstärka intrycket.
Men det som har givit mig störst insperation är hur vi i samtalet i Astrid Lindgrens lägenhet kring ordet lek som ledstjärna upptäcker alla beröringspunkter. Kommunalrådet i Vimmerby, Micael Glennfalk (M) sa – För ett par dagar sedan så tänkte jag inte lek och nu ser jag det överallt. För hur vi än vred på frågorna, oavsett om det var utvecklingen av IKEA i Älmhult så fanns leken med som ett spår och när vi pratade kring Polhem som fyller 350 år så lektes många av hans tidigare idéer fram. Vi vet att leken var en viktig del i Astrids barndom och hur en också tar en stor plats i hennes litteratur.
Grunden till ingenjören, säljaren, designen och entreprenören startade i leken som barn. En del överlevde skolan och kunde med det också fortsätta utvecklas med det in i vuxenlivet, men för det stora flertalet så slocknade lampan av en välriktad träff från skolsystemet. Om Sverige ska kunna bli med Håkan Juholts ord ”En kunskapsbaserad ekonomi” kan inte skolan släcka alla dessa lampor. Inte nog med att vi förlorar talanger vi föder på misslyckanden som kostar samhället desto mer. De går från att vara en investering till en börda för samhället och den enskilde står bara där utan få den hjälp med sina drömmar som den behöver.
Som jag var inne på tidigare så måste skolpolitiken ta en ny inriktning där grunden måste vara att vi ska vara att vi ska få fram nya spännande entreprenörer, inte militärer. En fråga som återkommit under dessa dagar är om de mått vi använder oss av för att mäta kunskap är rätta? Peter Larsson från Ingenjörsförbundet sa att det unika i Sverige är inte spetskompetensen utan förmågan till helheten. Som exempel lyfte han JAS Gripen. Den förmågan att ett litet land som Sverige kan producera ett sådant plan berodde inte på spetsen, även om det är viktig, utan förmågan till helheten. Det är ett intressant tänk att ha med. För har vi bara spets är det lätt att det inte blir en verkstad utan att bildelarna bara blir liggande och ingen kommer framåt.
Jag kommer återkomma till dessa tankar under sommaren och fortsätta attt borra i vad som gör morgondagens Sverige utan att tappa gårdagen. Att finna de omöjliga kombinationerna som korsbefruktar varandra så nya möjligheter föds, som föder oss.
Som avslutning kunde jag inte låta bli att le när vd på IKEA Tomas Karlsson berättade hur hans barn fick mecka med att bygga sina egna sängar från IKEA. Hur han tog tillvara på barnens vilja att skruva och skapa. Det platta paketet som vi svurit åt blev ett pedagogiskt redskap utan att det var tänkt så.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, jobben, Astrid Lindgrens Näs, Astrid Lindgren, IKEA, innovationer, design
