11 september en en krönika om en noja

11 september. Jag kommer inte ihåg var jag var för tio år sedan men det verkar som de flesta i min omgivning vet vad de gjorde. Men lugnt kan vi konstatera att den dagen förändrade världen... Nojan kom och din granne var kanske...

           En noja om trygghet genom vapnets makt. En noja om trygghet genom kontrollens makt. En noja om att världen kan kontrolleras och den personliga integriteten är skyddad om vi granskar varandras tankar och söker efter alla som avviker. Det som förr var spännande är idag skrämmande. Alla med avvikande utseende är idag troliga terrorister.

Med ett just järnrör slår man
världen med häpnad

          Men hur hanterar världen det förändrade attityden. Två saker kan man se en Amerikansk modell och en Norsk. Hot om "hunting down" eller med "Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen". För mig så är citaten talande för hur vi ser på världen och hur vi löser våra gemensamma problem. Hatet föder hat är sant. Likt Socker-Conny tar sig Buch fram i världen. 


           Jag kan konstatera att jag idag känner en större oro för den vite mannen än den muslimske. En oro kring allt skydd som ska skydda mig kommer skada mig mer. Hur den vite mannens skrämmer mig likt man skrämde barnen med vargen. Men det var inte vargen som tog barnet utan barnet som föll i varggropen...


           Men sedan om vi ser till grunden för mycket av den terror som så är det en värld som med större orättvisor och avstånd mellan de som har och de som står utan. Mellan de som är i samhället och de som står utanför. På tio år så har klyftorna i världen  Sverige ökat inte minskat. Grunden för terror har inte minskat utan den vite mannens handlingar har dessvärre ökat grunden för vår oro, inte minskat. 


         Jag hoppas att det som sker efter Utøya kan ge en ändring på hur vi ser på ser på världen och hur vi möter det okända. En bild där vi lägger järnrören åt sidan och visar den andra sidan till. Sidan som vi rymmer med kärlek. Kan kännas som en floskler, men det är än då sant. Att vi inte dömer varandra för vårt utseende utan för vad vi gör. Att vi som grund ser vår granne som vår vän än som vår fiende. för det är som det sades i Norge...

Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen

Media: Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, DN4, SvD, SvD2, Exp, Exp2, Exp3, SVT, SR.
Skrivet: Fredrik Pettersson, Johan Westerholm, Fredrik Antonsson på ämnet

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 11 september, USA, terrorism, Sverige, världen, Utöya, Demokrati, trygghet, Buch, Jens Stoltenberg,