Förändring gör ont och som socialdemokrat vet jag det. Att varit det ledande partiet utan minsta diskussion till att närmast sig en i mängden. Det gör ont. Men vi är inte ensamma. Landsbygden med alla sina kvalitéer har också ofta en sämre sida som stavas gårdagen. Idag ett möte med dem som skrev lokala regler för decennier sedan och inte vill ändra en stavelse. En rädsla om nytt blandat med trygghetsnarkoni. Det nya gör ont. Inte en tanke om ändring, att tänka om vi kan göra så istället... Allt i sin trygghet i det lilla.
Men är det fel med det gamla och med tryggheten? Brukar jag inte vara en person som skriver om den trygga som vågar ta språnget, våga testa sina vingar? Jo, men då är tryggheten kopplad till nyfikenheten att ta klivet mot utveckling, att se runt hörnet, Att inte räds framtiden.
Man kan se denna del i en resa genom Småland, ja, hela Sverige. Allt från personer till hela orter som fastnat i tiden Fastnat i en tid där tryggheten stavades bruket. Skorstenen som sågs över samhället och röken som var trygghetens signal. Jag ser det i bygdegården som inte får ihop till sina kostnader och är fast i gårdagens intäkter. Jag ser det i arbetaren som går där och väntar på att arbetet ska komma tillbaka.
Allt i sin trygghet som mer kan vara ett fängelse. Allt i tron på att världen må vara annorlunda utanför mitt rum, men mitt rum bär samma tapeter i morgon också. Likt jag som sitter vid datorn skriver om att våga lämna det gamla lyssnade på min ungdom i form av Ebba Grön. Är det så att människan söker sig bakåt om det går för snabbt och livet bakom hörnet känns hotfullt?
Att dementa sakta faller tillbaka i barndom vet vi men är det så att även vi vuxna söker stöd i gårdagen när framtiden inte alltid blir som vi ville. Antingen som ett sätt att få nya krafter, likt mitt lyssnade på Ebba Grön, eller som ett sätt att fly tryggare tider?
Tryggheten är bra men kan också förstöra om det inte görs rätt. Så när vi bygger familjen eller samhället så är det en tanke att bära med hur vi utformar tryggheten. För en sak vet jag hungriga och otrygga varelser är inte utvecklande...
Så en sista tanke är om det hela också kan återspeglas i debatten kring Saab? Är det så att tryggheten ligger i gårdagen och drömmen om nya bilar som rullar ut från bandet gör att man blundar för nya chanser. Är det så att även Regeringen lider av en trygghet i att marknaden löser det och vi inget gör... Så tryggheten att med gårdagens erfarenheter möta framtiden runt hörnet omintetgörs och vi går miste om en ljusnande framtid...
Tack: Johan Westerholm !
Media: SvD, SvD2, SvD3, Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, personligt, Vimmerby, trygghet, samhälle,
