20111021

Socialdemokratin: Något gnager mig

Svårt att sätta det hela på pränt. Men att mitt parti inte mår bra är känt. Det som oroar är de signaler som kommer fram från den resa som Håkan Juholt gör. Att den krismedvetenhet som jag hade hoppats på inte vill infinna sig. Ett måste om vi ska kunna blir ett parti att räkna med.

         Igår satt jag på ett hotell på Arlandastad och insupande EU-revisionens rapport kring Leader arbetet i Europa. En fråga som rullade ner på socialdemokraterna, inte på konferensen utan i mitt huvud. Allt handlade om ett underifrån perspektiv, nyskapande och hur vi får fram det lokala engagemanget. Medan socialdemokraterna allt mer går mot ett uppefrån perspektiv med kampanjen som främsta medel.

         Två dagar med samtal med lokala utvecklingsgrupper från stora delar av landet med ett tydligt tema hur får vi fram engagemang, delaktighet och och nya idéer som utvecklar orten där vi bor och verkar. Ser med spänning hur de gråaste kommunpolitiker blir som barn på nytt när de byter stolen från kommunhuset till den engagerade eldsjälen för sin bygd. Ett engagemang som en gång fanns med när kan klev in i kommunhuset men sakta slipades bort och maktens förblindning tog vid. Här ser jag ett av socialdemokratins problem. Bristen på engagemanget i lokalsamhället. Att hellre gå på det interna partimötet för att vara garanterad plats på nästa lista än att följa sonen på fotboll eller gå på whisky-provningen.Vi sakta sluter rummen som kan ge oss input och nya väljare. En trygghet i de egna leden breder ut sig.

        Vi var ett folkrörelse parti som tog problemen på allvar vi byggde mötesplatser som samlade folket och vi lyssnade på deras problem. Men vi had också svar på deras problemställningar. Idag så finns fortfararande de problemen kvar hos individerna men vi har vänt dem ryggen och lyssnar på andra. PR-nissar och tyckare har en roll. En fråga är hur många Arbetarkommuner, föreningar som har gjort en analys över hur det ser ut i kommunen. Gjort en SWOT på organisationen och en på klimatet i kommunen. De som lyfts som problem i lokaltidningen är gnäll istället för att läsa mellan raderna och se varför en skriver i tidningen, ingen rök utan eld...

         Så när Håkan Juholt och Carin Jämtin skrek ut att vi ska bli det mest öppna partiet och lyssnade väcktes hopp hos mig. Men hur väl förankrat var det och togs det på allvar ute i organisationen? När sakta opinionssiffrorna vände och vi under våren knapade åt oss några procent så gav de samtidgt ett klartecken till de lojala partimedlemmarna att det nog inte var så farligt med partiet. Att med en glad Juholt i talarstolen så skulle allt vända. Lite business as usual, men så fel de hade och har. Sakta kommer opinionen vända ner och det har inget med Juholt hyresaffärer att göra.

Som avslutning kan jag konstatera att det blir allt vanligare med mjukglass som konferensfika...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,