 |
| Idag Grekland, imorgon Sverige?.... |
Jag tror globaliseringen och hur länder närmar sig varandra. Men det innebär inte att våra identiteter ska suddas ut. Sakta så känner vi en samhörighet med Thailand likt vi gör med Danmark vart efter vi reser i världen så minskar avstånden och förståelse och fascination för andra kulturer uppstår. Att vi när planeten blir mindre kan köpa en bokhylla Billy i stort sätt varje land vi besöker gör att vi och dom blir Billy här och Billy där. Men problem uppstår och löses
Men sedan så finns det en krångligare värld, där allt inte är frid och fröjd. Den kapitala världen där vi inte kan vara ense och ett ego bryter igenom. Med skuldbeläggande på hur den ene eller andre sköter sina åtagande så bollar vi fram och tillbaka och har svårt att vara konkreta. Svårt att veta vad som ska göras. Utifrån våran horisont så gör de andra galet och vi klokt. Men jar de alltid varit så och vad händer i morgon? Är bilden vänd? Vi kan inte alltid vara säkra på att vara klokast i klassen.
Med en avreglerad och globaliserad marknad så måste politiken finna nya vägar att få kontroll över vad som sker. Att skrika på återregleringar är inte längre en väg framåt. Den ingenjörskonst som byggde samhället måste åter tas fram. Att skrika förbud och vrida tillbaka är kört. Själv tror jag på Tobinskatten som ett verktyg. Men frågan är om EU är den gräns som ska sättas eller om cirkeln behöver vidgas. Sedan så tror jag (Snudd på dödsstraff att skriva idag om man inte är folkpartist) att Euron är här för att stanna och växa. Trots dip nu så pekar historien på hur valutor flyter samman till färre och större. Inte smärtfritt men som en utveckling av globaliseringen. De må vara så att något land lämnar men på sikt så kommer fler till. Det kommer inte i slutändan handla om ekonomi utan politik och som ett sätt att bygga världen närmare. Så på en direkt fråga är jag för Euro, men vet inte om det är rätt att gå med nu eller om det är bättre för alla att vänta ett tag.
Mycket av de problem som vi ser i Europa och dess länder handlar om inhemska problem. Att politiken inte klarat av att ställa om ekonomerna så att de klarar utmaningar som vi står inför. Vi gjorde det under 90-talet. Städade, satte upp tuffa spelregler (som inte gillades av alla partier i riksdagen). Nu måste många Europeiska länder göra denna resa och det är inte enkelt och det är absolut inte valvinnare men det finns inga genvägar. Vi ska självklart finnas med och stötta denna resa. Det kan behöva ske med både kunskap och resurser. Resurser för att klara de akuta kriser som de står för.
När nu, kanske någon gång, Socialdemokraterna sätter igång med sitt programarbete så måste globaliseringen få en framträdande roll i arbetet. För oavsett vad vi vill så går utvecklingen åt det hållet och vi måste vara med. Inte för att vi känner oss tvingade utan för att vi ser de möjligheter som öppnar upp sig för individens utveckling. Jag ser en risk hur vi istället väljer att allt mer isolera oss inom nationens gränser. Vänsterpartiet har valt den vägen och de har valt fel. Att stänga dörren som vi äntligen brutit upp, bara för det för tillfället blåser kallt är inte rätt. Det gäller att möta de globala utmaningarna offensivt. Vi är en rörelse som har ledordet internationell solidaritet och är en internationell rörelse. Det är dags att vi gör mer av det än slänga en slant i bössan.
Jag tror på den globala vägen, men det är inte rak, den är inte tydlig, men den är framtid!
Bloggat: Thomas Böhlmark och Martin Moberg (som jag solidariskt lånade medialänkar av) på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om EU, Europa, Sverige, Socialdemokraterna, regeringen, Grekland,
