20111114

Astrid Lindgren och rasismen


Vi har de senaste veckorna kunnat ta del av medias rapportering kring Astrid Lindgren och tolkningar om att  hennes böcker skulle vara rasistiska. Det känns för mig märkligt att ens tänka den tanken och med ett brev som Astrid Lindgren skriver till en vän så blir bilden mycket tydligare.

        Det är Kjell-Åke Hansson vd på Astrid Lindgrens Näs som kommit fått ta del av ett brev som Astrid Lindgren skrev till en vän. Han skriver:
Idag publicerar jag, med familjens goda minne, ett utdrag ur ett hittills opublicerat privat brev, som Astrid Lindgren skrev 1957 och som berör en annan av hennes böcker.Bakgrunden:Astrid hade fått ett upprört brev från sin vän och stora beundrarinna Louise Hartung i Berlin. Hon hade läst Rasmus, Pontus och Toker och regerat mot skildringen av svärdsslukaren Alfredo, som bröt på tyska. Alfredo var ju tjuv, han stal en silversamling (visserligen tillsammans med två ursvenska kumpaner) och detta tog Louise Hartung som uttryck för Astrids ”djuprotade aversion” mot dels tyskar dels ”fahrendes Volk”.Detta föranledde Astrid att svara följande i ett brev den 5 oktober 1957: 
” Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det. Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor.Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ”kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod”, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet. ”
        För mig är det svar på tal och stärker bara bilden av Astrid Lindgren och gör att allt prat om rasism om Astrid blir till löjes. Det man ändå måste ta i beaktande var att det var en annan tid och ett annat språk som fanns på den tiden när Astrid Lindgren verkade. Det gör att texten ovan blir så viktig. Den sätter de övriga i ett sammanhang.

          Idag skulle Astrid Lindgren fyllt 104 år och med texten ovan så kan man se att hon saknas och skulle behövas idag. Att som nationalisterna försöka göra Astrid Lindgren till sin är svårt med texten ovan som grund. Astrid Lindgren var med detta mer internationalist i sitt tänkande och hade säkert sett utmaningarna med globaliseringen som något spännande inte hotande.

Media: The GuardianThe LocalAftonbladet
Bloggat: Kulturbloggen, Kjell-Åke Hansson på temat.
Foto: fotograf Björn Larsson Ask
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,