Man behöver inte ny lagar för äldre, bara klokare politiker

Vägen mål ålderdomen måste vara 

Äldreomsorgen denna känsliga fråga för politiken. En fråga där alla har en åsikt och det är bra för det symboliserar sprängkraften i frågan. Men vad kan och bör man göra? Jag ska försöka ge er en bild av vad jag tycker i frågan.

       För ett par år sedan så träffade jag pensionärsorganisationerna för att föra ett samtal och testa lite tankar kring hur vi skulle utveckla omsorgen om våra äldre i Vimmerby. Utifrån detta samtal och andra har jag låtit mina tankar om omsorgen fortsätta utvecklas. Har sedan det samtalet lämnat stolen som omsorgspolitiker men tanken har inte lämnat området.

       För att ge lite bakgrund utifrån den verklighet som jag och Vimmerby befinner sig i. Det jag kan inledda med är att all omsorg i dagsläget sker i offentlig regi (trots borgerliga majoriteter sedan början på 70-talet). Nu ska LOV införas och ett nytt äldreboende ska ut på marknaden. När de stora aktörerna på marknaden varit på besök vill de ta över stora delar av omsorgen eller inget. Vi har inte varit intressanta på grund av vår storlek och struktur. Det har inte handlat om valfrihet utan att byta en utförare mot en annan utan att de äldre kunnat göra något val. Politiskt har det funnits en enighet kring utformningen av äldreomsorgen. Omsorgsprogrammet gick igenom kommunfullmäktige utan diskussion eller votering. Vi socialdemokrater fick igenom skrivningar som tog udden av de försök till ideologiska privatiseringar som det fanns försök till främst av moderaterna.

        Men vad står då jag i frågan kring äldreomsorgen. För att börja med att ge lite reflektioner kring de aktuella frågorna som bottnar i Caremaskandalen så är jag inte säker på att man behöver vänta på ny lagstiftning. Kommuner kan med dagens lagar både gällande socialtjänstlagen (SOL) och Lagen om offentlig upphandling (LOU) använda dem som verktyg för att få fram en trygg och säker omsorg av både äldre och barn. Många gånger bygger de missförhållande som kommer fram på lathet och okunskap från upphandlaren.

        Självklart så vill jag på intet sätt friskriva de privata som jag menar brister i människosyn, vilket är otroligt allvarligt. Men med bra upphandlingar, mindre upphandlingar, delade upphandlingar, tydliga kravspecifikationer kan man sortera ut på ett bättre sätt.

         För att sakta beröra vad jag står i frågan så kan inte jag hävda att driften är den avgörande frågan i äldreomsorgen. Valfrihet är inte detsamma som att bestämma om det är kommun eller AB. Jag vill istället för valfrihet använda ordet valmöjlighet när vi pratar om välfärden. Det handlar som jag tidigare skrivit om, mer individualisera omsorgen.  Att se varje människa som den unika varelse som den är. Det ställer krav på utbudet av boende, mat, kultur, fritid mm. Våra sociala nätverk ser annorlunda ut och en del har barnen som grannar medan andra finner dem på andra sidan jordklotet.

        Det som jag anser vara viktigt är att inte isolera frågan kring våra äldre. Det behövs vara en integrerad debattfråga då en majoritet av våra äldre faktiskt lever i sitt eget boende ute i våra bostadsområden. Det innebär att i samhällsplaneringen behöver ta en större hänsyn de olika grupper som finns och dessas förutsättningar. En grundregel är att alla nya miljöer och boenden ska vara tillgängliga. Det ger inte bara vinster till äldre utan till alla i samhället. En självklarhet kan tyckas men ofta en del som det råder prutmån på. Vi måste se till att servicen flyttar närmare de som behöver stöd och hjälp. Man ska inte behöva bryta upp från sin trygga invanda miljö bara för att man inte kan få den hjälp och trygghet som man söker. Det är idag en debatt om att bygga fler äldreboenden. Äldreboenden i form av Särskilt boende eller som det nu ska heta Vård- och omsorgsboende. Men ser vi på dessa boenden så är det mer sjukhus i miniatyr där de allra mest sjuka och hjälpbehövande samlas. Jag tror de platserna kan räcka (kan skilja från kommun till kommun) utan att det är mer boenden i form av seniorboenden där man bo utan att biståndsprövas.

        För mig så har jag sakta men säkert börjat svänga från paragrafrytteriet till att mer låta den enskilde styra vardagen. Med erfarenhet och samtal så är bilden tydlig att en klar majoritet inte utnyttjar systemen. Att folk vill göra rätt för sig och då lämna över makten till den enskilde, man kan tala om egenmakt. Att bygga regelverk för de fåtal som utnyttjar systemet på den andras bekostnad är inte framgång. Vi måste våga ge våra äldre en frihet att styra och bestämma över sin egen ålderdom. Grunden för morgondagens äldreomsorg behöver ha ett par ledord. Flexibilitet, valmöjlighet, ansvar och trygghet.

• Flexibilitet genom att vi inte kan bygga statiska system varken gällande boenden eller scheman. Att kunna snabbt ändra om utifrån de som vill ha service. Man kan säga att förändringen kommer vara vardagen för de som arbetar i vården och omsorgen. Det statiska är gårdagen.
• Valmöjlighet för de äldre att kunna välja hur de vill leva sin ålderdom, Hur de ska bo, vilken hjälp, av vem, när och hur det ska utföras.
• Ansvar att de som man lovat blir utfört. Ansvar att sätta den äldre i fokus framför andra intressen. Självklart så måste ett ekonomiskt ansvar finnas med i bilden. Ansvar från de äldres sida att inte utnyttja den frihet som omsorgen kommer att ge dem.
• Tryggheten att veta att när jag behöver hjälpen så finns den där oavsett var i landet jag befinner mig. Tryggheten att veta att jag kommer få möjligheter till de boende som jag behöver utifrån min aktuella livssituation.

      Säkert så finns det mer att fylla på med. Att utifrån ovan kommer det att se olika ut i kommunerna utifrån de förutsättningar som finns. Allt från i Vimmerby allt drivs i kommunalregi till de kommuner där en stor andel av omsorgen drivs i privat regi. Lokala traditioner måste få ta plats utan att man tappar de fyra ledorden som jag ställt upp. Staten måste lägga en lägsta nivå för kvalitén inom omsorgen. Det kan även vara en del kvantitativa mål kring antal boenden, personaltäthet mm.

       Avslutningsvis så behövs inte så mycket nya lagar utan bara att politikerna tar tag i frågan och tar det ansvar som faktiskt väljarna givit dem. Det kommer krävas lite mer arbete bland tjänstemännen att göra bättra upphandlingar mm. Om man bara vill så kommer vi kunna forma en äldreomsorg som andas av flexibilitet, valmöjlighet, ansvar och trygghet.

Media: SR, SR, SvD, SvD2, Exp, AB, AB, AB, Ab4, Exp, SVT, SVT, DN, DN2, DN3, GP, GP

Bloggat: Staffan Lindström på ämnet.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vimmerby, Socialdemokraterna, Äldreomsorg, Carema, Nystart,